Nelson Mandelas långa kamp
Nelson Mandela firar sin 90-årsdag. Lennart Lindgren skriver om Mandelas liv och gärningar.
Foto: Jerome Delay
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En minnesbild. Jag sitter i ett överfyllt Globen, andäktig och förväntansfull likt alla andra. Så kommer han. Långsamt, nästan majestätiskt och med en utstrålning som är svår att beskriva. Kanske förklarat av lyckokänslan och de stora förväntningarna. Artister deltog visst, men dem har jag inget minne av.
Bara Mandela och hans sätt att tala. Det vibrerar, det går rysningar genom kroppen. Bland annat kommer jag ihåg detta: Ingen regim oavsett ideologi kan i längden överleva om den förtrycker sitt folk. Ingen ideologi kan vara rätt om den inte förstås av människorna.
Alla världens människor är lika. De vill ha hus, arbete och utbildning. De vill ha slut på diskriminering. Och de vill ha möjligheten att på lika villkor kunna utveckla sin skapande förmåga.
Inte lik någon
Nu har Mandela hunnit bli 90 år. Med åren har han blivit en av världens mest kända och respekterade personer. Ibland liknad vid Jesus, ibland vid Gandhi. Men han är inte lik någon.
Han är Nelson Mandela. En världsledare som representerar mycket av det goda som mänskligheten behöver för sin tro på politiken. Han säger själv att han inte ser någon specifik händelse som fört honom in i politiken. Istället var det "de tusentals förolämpningarna, de tusentals förödmjukelserna, de tusentals incidenterna som framkallade min ilska."
Snabbt får han en position efter sin frigivning som 71-åring. Inleder hårda förhandlingar med presidenten de Klerk. Apartheidsystemet faller. Han delar Nobels Fredspris med de Klerk 1993. Blir Sydafrikas president 1994. Mandela får en självklar faderlig position i Afrika.
En roll som, tro det eller ej, Mugabe tidigare innehaft. Stora förändringar sker i Sydafrika. Men kritiken finns där också, eftersom människornas förväntningar är höga och otåligheten stor. 1999 lämnar Mandela med ålderns rätt över ledarskapet till Mbeki.
En Mbeki som inte förvaltat arvet efter Mandela särskilt väl. Och den nye ANC-ledaren Zuma som fått sin moral och vandel starkt ifrågasatt.
Fortsatt det politiska samtalet
Memoarerna "Den långa vägen till frihet" är en inspirerande bok om kamp för demokratiska rättigheter och människovärde. Och nu skall Mandelas liv bli serie. "Blir man seriefigur då är man verkligt berömd", är hans kommentar.
Mandela har fortsatt att prägla det politiska samtalet med sin klokskap och sin karisma. Han krånglar sig ur problemen med sin hustru Winnie, som ägnat sig åt tveksamma affärer. Finner en ny kärlek i Graca Marcel, änka efter presidenten i Mocambique. "Jag blommar av kärlek", säger han och de gifter sig.
Tillsammans har de ägnat mycket tid åt att uppmärksamma barns utsatthet. Att lyfta barn ur fattigdom genom utbildning. Att kämpa för barns rättigheter. Likaså har Mandela rest runt som "sexualupplysare" och inte minst fört en kamp mot hiv/aids. Han har besökt många skolor och då ofta träffat bestörta rektorer.
Sex är minerad mark världen över. Men med en Mandela som minröjare går det att ta sig framåt.
Efter 27 år i en trång fängelsecell och hårt arbete i stenbrotten var han obruten vid frigivningen. Det vittnar om stor andlig styrka.
Jag tänker på historien om de två männen som formade stenblock utanför ett kyrkobygge. Den ene sa att det var ett tröstlöst och meningslöst hamrande i sten. Den andre sträckte på sig och sa stolt att han byggde en katedral.
Så är det med Mandela. Han har byggt en katedral med mycken lovsång som strömmar ut till världen.