Nog spelar det roll vad vi gör
Foto: Tobias Röstlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mattias Klum och Sten Bergman
Det var nästan som när jag som barn fick gå till bygdegården hemma i Västergötland och lyssna till Sten Bergman som med knarrande röst berättade om sina paradisfåglar från Nya Guinea. Mattias Klum är en modern Sten Bergman som väcker förundran inför naturen.
Med sitt myckna flygande kors och tvärs är väl Mattias Klum inte i den delen klimatresenär, precis. Det är med bilderna han är klimatresenär. De makalösa bilderna. Allt från blåsippan i den svenska skogsbacken till orangutangen som svingar sig mellan trädtopparna i Borneos djungler. Från giftormar med giriga käftar till söta surikater som nyfiket blickar ut över den afrikanska savannen. Från asiatiska lejon till det förunderliga hemmavid - ett spindelnät, en apollofjäril, ett maskrosfrö. Så väcks människors intresse. Så väcks engagemang och ansvar.
Det är så den förre vicepresidenten Al Gore väckt en jätteopinion världen över med sitt sätt att presentera klimathoten. Att omvandla torra vetenskapliga fakta till något aptitligt och lustfyllt, trots allvaret. Det är uppenbart att vår tids ödesfrågor och för all del också aktuella politiska frågor hemmavid måste förpackas och presenteras på ett sätt som sätter fart på våra tankar, som sedan leder till handling.
Kalla fakta om klimatet
Men i botten måste tunga fakta finnas om en förändring skall kunna ske. Om klimathotet skall kunna bemästras. Här bevittnar vi en kamp mellan forskarnas kalla fakta och politikernas ständiga behov av kompromisser.
Vi måste förstå forskarnas otålighet och frustration, likaväl som politikernas hänsyn till många faktorer, inte minst ländernas olika förutsättningar. Industriländer kontra utvecklingsländer. Jätteriken som Kina och Indien kontra småländer i Stilla Havet. Genomsnittsamerikanen som släpper ut 20 ton koldioxid per år jämfört med blott 50 kilo för innevånaren i Mali. Svensken ligger på 6 ton per år.
Förhandlingar pågår
Allt detta brottas nu världens politiker med inför den stora klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Förberedande förhandlingar pågår ständigt. Ibland får vi positiva rapporter, ibland har det gått i stå. G 8-mötet kom för någon månad sedan överens om att världens utsläpp av växthusgaser skall minska med 50 procent fram till 2050 (jämfört med 1990). Ett steg i rätt riktning, förvisso, men otillräckligt.
FN:s klimatpanel (IPPC) har visat att behoven ligger på 80-90 procentiga minskningar av utsläppen globalt. Det är ett betydligt längre steg att ta. Så, det är bara att dra på sig sjumilastövlarna.
Det gäller för såväl folket som de förhandlande politikerna att få grepp om det scenario som målas upp. Förstå hur allvarligt det är. Kanske måste de ledande politikerna ner på sin privata nivå. Inse att det handlar om mina egna barnbarn och deras framtid.
Alltså, detta berör oss alla: dig och mig, Mattias Klum och Al Gore, Fredrik och Mona, Merkel och Obama.
Det spelar roll vad vi gör. Nu är det skarp läge.