Nu är de på plats
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Båda de här flytten har orsakat debatt. Och det lär fortsätta. Riksdebatten har gällt om det är rätt att flytta verksamheter på det här viset och den lokala debatten kommer i huvudsak att handla om byggnadens utseende.
Arbetsplatserna tar nämligen vi gotlänningar emot med öppen famn. Och att Gotland skulle ligga avsides för att gynna de här verksamheterna vill vi inte alls hålla med om. En ambulerande verksamhet som Riksutställningar kan utgå från Gotland lika väl som från Stockholm. Dessutom är det är lika lätt och säkert för Riksantikvarieämbetet att flytta ett känsligt föremål från Stockholm till Gotland som från Stockholm till Göteborg.
Det sistnämnda sagt med anledning av att ett av argumenten som framfördes mot flyttningen var att Gotland inte skulle kunna ta emot ömtåliga renoveringsobjekt. Av säkerhetsskäl skulle man då tvingas att sända dem med vägtransporter till Göteborg. En resa i ett fordon på en hårt trafikerad Europaväg skulle alltså vara säkrare än en resa med våra komfortabla färjor. Det är ett argument som jag därför hela tiden påtalat som mycket överdrivet.
Nu är alltså den första verksamheten på plats i en byggnad som av experter höjs till skyarna i sin utformning men som av många gotlänningar ses som allt annat än en skönhetsupplevelse. Den debatten lär vi få leva med och ingen kan döma vad som är rätt och fel i en sådan smakfråga. Därför är det bättre om vi koncentrerar oss på innehållet.
Genom de här två verksamheterna har Gotland fått ett antal nya arbetstillfällen. För Riksutställningar innebär det cirka 50 nya jobb. Och vid torsdagens presentation redovisades att 31 av jobben är nyrekryteringar och av dessa har mer än hälften gotländsk anknytning. Alltså till stor del gotlänningar som vänt hem igen, precis som vi alltid har tyckt vara en fördel, det vill säga att kunna erbjuda passande arbeten till människor som sett sig tvingade att flytta från Gotland av det ena eller andra skälet. Att medelåldern på de anställda är så låg som 43 år är också, med mitt sätt att se, ett positivt tecken.
Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar har givit Gotland en plats i riksdebatten. Låt vara att den till en del varit negativ men jag är övertygad om att det så småningom övergår helt i positiva tongångar.