Nu behövs något mitt emellan kapitalism och socialism
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Varför har kommunismen misslyckats så fullständigt i varje land där den prövats i full skala? Nu återstår egentligen bara Nordkorea, mer skrämmande än nånsin. Och Kuba, där man otåligt väntar på den gamle diktatorn Fidel Castros död för att kunna börja något nytt.
Det låter ju så bra. Om alla osjälviskt arbetar för det gemensamma bästa, då kan också alla få hjälp och stöd när de behöver det. Vem som helst kan begripa det. Vad är då haken? Jag läser just Alexandra Kollontajs dagböcker från de år på 1930-talet, då hon var Sovjetunionens representant i Sverige. Hon skriver så entusiastiskt om friheten och demokratin i Sovjet, så olik konflikterna i den imperialistiska världen.
Kommunismens järnhårda kontroll
Så såg det naturligtvis ut för henne. Hon tillhörde den lilla grupp som bestämde om reglerna och skrev femårsplanerna. För alla de andra gällde det sen bara att passa in som kuggar i maskineriet. Nackskott för den som stack ut. Kollontaj beklagar "den kontrarevolutionära konspirationen" 1936, Zinovjev och andra gamla bolsjeviker. För att förverkliga kommunismens ideal krävs järnhård kontroll av befolkningen.
Jag har läst många kommentatorer de senaste dagarna, som är upprörda över kapitalismens girighet och förakt för svaga människor. Ändå har det varit till USA, kapitalismens högborg, som alla ungdomar längtat, även från tryggheten i Sverige till den totala otryggheten i ett samhälle nästan helt utan sociala skyddsnät.
Mer makt till politikerna?
Några politiska kommentarer har jag klippt ur från GF. Hans Söderberg svajar en hel del. Kanske vill han ha en samlingsregering. Då "slipper vi snacka om allianser hit och dit".
Han sneglar också åt planekonomin. Länge sen man såg det ordet användas positivt, förresten. "Förmodligen är det så att finanskrisen kan driva oss mot den för politiker förhatliga planerade ekonomin..." Mer makt till politikerna? Tja...
Jan Karlsson söker samma lösning. "Nu måste folket sätta sig bakom ratten och bestämma". "Framtidens väl är en fråga för folket, inte för marknadens aktörer" (Söderberg). Om man bara visste vem herrarna menar med "folket". Nu minns jag en populär slogan på det röda 70-talet: "Du skall ta ledningen och makten!" Visst låter det pampigt, men innebörden är skrämmande: ett allas krig mot alla.
Det ekonomiska systemet i Sverige kallar vi "blandekonomi", något mitt emellan kapitalism och socialism. Och nu är vi lite var stolta över att just vårt system klarade att rida ut en stor ekonomisk kris, i början av 1990-talet.
Men hur var det med det? Då genomfördes: "Oberoende riksbank, EU-medlemskap, skattereform, pensionsreform, avpolitisering av lönebildningen, öppningar för friskolor och bemanningsföretag, överskottsmål i statsfinanserna..." (citat från Niklas Ekdal i DN).
Inte var det folket som önskade någon av dessa reformer. Göran Persson genomförde dem och har fått mycken kritik för dem av sina egna. Vänstern har ännu inte gått med på att man måste begränsa skatteuttaget. Och de fortsätter att kräva att Sverige skall lämna EU.
Bromsa konsumtionshysterin
Hela vårt ekonomiska system bygger på ständig tillväxt. Lönerna drivs upp för att folk skall konsumera mer och därmed hålla hjulen i gång. Även i Sverige där vi redan har övernog med prylar.
Jag slutar med ett citat från Göran Greider, i DN: "Är detta en chans att på allvar fundera över hur västvärldens ekonomier, helt inriktade på tillväxt, skulle kunna växlas ner till hållbara ekonomier där konsumtionshysterin bromsas?"