Nystart mellan EU och Ryssland?

Gotland2008-09-17 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I väntan på en ny amerikansk president med en mer samarbetsinriktad utrikespolitik, har ett dåligt förberett EU lämnats ensamt, att försöka reda ut det kaos som Bushadministrationens arrogans och expansiva krigspolitik skapat i och runt Europa. Dit hör inte bara följderna av krigen i Irak och Afghanistan, utan också en provocerande politik gentemot Ryssland.
Några exempel: Robotskölden i Polen och Tjeckien, framflyttningen av Natos positioner allt närmare Rysslands gränser och upprustningen av flera länder i Kaukasus, däribland Georgien.
Utan den militära hjälpen från USA och amerikanska löften om Nato-medlemskap, hade regeringen i Tbilisi knappast vågat försöka återerövra utbrytarprovinsen Sydossetien. En operation som var dömd att leda till krig med ryssarna och nederlag för georgierna.

Ryssland är en stormakt
Mest akut är följderna av kriget i Georgien, men hela relationen till den mäktiga grannen Ryssland står på spel för EU. Ryssland är en stormakt, som söker en ny roll i Europa och världen efter Sovjetunionens kollaps.
Det inre förfallet med bland annat en kraftig folkminskning, som följd har stoppats, men "fantomsmärtorna" efter amputationen av ett antal lydstater består. Det som en gång var en rysk buffertzon är borta eller har rentav blivit Natoland.
Putins politik har gått ut på att med hjälp av olja och en rejäl dos nationalism stärka Ryssland ekonomiskt, politiskt och militärt. Men det blev hans efterträdare, Dmitrij Medvedev, som fick chansen att visa att Ryssland åter är räkna med, åtminstone i sitt närområde, och utdela en kraftfull varning till USA och Nato: Hit men inte längre!

Skydda ryska medborgare
Det var en gratischans skapad av Georgiens illa genomtänkta invasion av av Sydossetien. Ett område som på 1920-talet fördes till Georgien med ett pennstreck av Stalin och som i praktiken styrde sig självt och där ryska fredsbevarande trupper hade rätt att befinna sig enligt ett avtal från början av 1990-talet.
Eftersom många sydossetier bar ryska pass, kunde Ryssland dessutom åberopa sin nya Medvedev-doktrin: Ryska medborgare ska skyddas var de än befinner sig. Ryssarna kunde också anföra humanitära skäl.
När den georgiska armén nedkämpats och ryska trupper hotade huvudstaden Tbilisi, medlade EU genom ordförandelandet Frankrikes president Sarkozy fram en sexpunktsplan för eld upphör, som bland annat innebar att de ryska trupperna skulle dra sig tillbaka till sina gamla linjer. Dock utan någon tidtabell.
I nya förhandlingar mellan Sarkozy och Medvedev har Ryssland gått med på att dra tillbaka trupperna under oktober, när en observatörsstyrka på 200 man från EU är på plats i Georgien.
Givet det militära läget, är avtalet en framgång för EU. Ryska trupper blir visserligen kvar i Sydossetien och den andra utbrytarprovinsen, Abchazien, och EU-observatörerna får tydligen inte placeras där, men dessa provinser var ändå förlorade för Georgien.
Det var heller ingen rim och reson i att med vapenmakt tvinga dessa små minoriteter in under georgiskt styre. De får leva vidare på egna osäkra ben, erkända bara av Ryssland och i praktiken helt beroende av ryssarna.

Ömsesidigt beroende
EU:s medlingsinsats i Georgien kan bli en nystart i relationerna mellan Europa och Ryssland, baserad på gemensamma intressen och ömsesidigt beroende, snarare än tävlan om makt och inflytande.
Här finns en rad känsliga frågor att ta ställning till, till exempel Ukrainas eventuella medlemskap i EU (och Nato). Det är hög tid att EU kliver ut ur USA:s skugga och med kraft börjar driva Europas intressen, och detta oavsett vem som blir president i USA.
Läs mer om