Nyttigt att motionera
Foto: Pawel Flato/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Utgångspunkten för riksdagsledamöterna Annie Johansson och Per Åsling, båda representerande centerpartiet, är att det skrivs väldigt många motioner i riksdagen - förra riksdagsåret lämnade ledamöterna in 8 519 motioner. Av dessa var det 19 som fick bifall av riksdagen. Ingen motion bifölls i sin helhet.
Enligt de båda riksdagsledamöterna finns det betydligt bättre sätt att använda sin tid som riksdagsledamot än att skriva motioner. De hänvisar till att det är mer effektivt att arbeta direkt mot departementen.
Motionsskrivandet fyller en viktig politisk roll. Till att börja med är det ju inte alla riksdagsledamöter som har direktingångar i departementen. I riksdagen finns också ledamöter från de partier som befinner sig i opposition.
Motionerna har också en viktig opinionsbildande funktion. De utgör, tillsammans med andra aktiviteter, försök att ha inflytande på den politiska utvecklingen. Genom att ledamöterna formulerar konkreta politiska förslag, så påverkas också dynamiken i det politiska skeendet.
År 2002 avslogs den dåvarande folkpartistiska riksdagsledamoten Marita Aronsons motion om tvångsvård av gravida, missbrukande, kvinnor för att skydda det ofödda barnet. Motionen har sedan återkommit. I våras lade socialdepartementet fram ett förslag om att öppna för möjligheten att tvångsvårda gravida kvinnor för att skydda barnet.
Visst kan man påstå att allt detta motionerande om tvångsvård för gravida missbrukare var förgäves. Samtliga motioner har avslagits. Men nog verkar det troligare att se motionerna som en del i ett - hittills - framgångsrikt politisk arbete.
Det är klart att alla riksdagsledamöter bör rannsaka sig själva om alla motioner verkligen är nödvändiga att skriva och lämna in. Men det är viktigt att den fria motionsrätten bevaras, som ett verktyg för riksdagens politiska entreprenörer i alla partier.