Och allt skulle Palme bestyra
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I de föregående artiklarna har Palmes centrala roll i det politiska landskapet framgått. Och mer finns att bjuda på. Ingen fråga, inget tema undgick hans aktiva intresse. Ibland kan det kännas som att han var ensam i utvecklingsarbetet. Men så var det naturligtvis inte.
Lyssnade och reste runt
Styrkan var att han mitt i sin intellektuella briljans var en god lyssnare. Tillika en flitig resenär runt om i landet. Då fick han insyn och insikt och en förankring för utvecklingsarbetet. Dessutom inspiration i regeringsarbetet. Lägg därtill hans djupa kunskaper och engagemang på det internationella fältet. Detta blev en helhet som gav konkreta resultat och tydliga avtryck i tiden. Politik när den är som bäst.
Men i ett litet land tillåts man inte växa sig för stor. Palme fick utstå mycken kritik som ofta byggde på småskurenhet. Kampanjerna blev småaktiga och hänsynslösa. "Palme-hatet" som det ibland talades om var nog ett faktum, frammanat av politiska motståndare och media.
Idépolitiker får ofta försöka värdera sina insatser själva och söka stöd och uppskattning hos vänner och familj. Dock fick han ofta uppskattning under sina många resor ute i landet. I april 1962 besökte han Kramfors och talade inför 200 personer. Dagen efter skrev Nya Norrland: "Olof Palme är en charmgosse, snarfyndig, stimulerande, enkel och chosefri." Sannolikt en god sammanfattning av människan bakom den officiella fasaden.
När Palme hösten 1967 fick ansvar för kulturen, skriver Östberg att han med samma glädje och entusiasm som han drev utbildningsfrågorna, kastade sig in i kulturpolitiken. Genast sökte han kontakt med tidens författare och konstnärer. Intresset var ömsesidigt.
1974 års kulturpolitiska beslut
Snart såg han behovet av reformer även här, vilket så småningom ledde till 1974 års kulturpolitiska beslut. En politik som stått sig över 30 år. Först nu utreds kulturpolitiken igen.
Han tillsatte också 1968 års litteraturutredning som ledde till ett omfattande stöd för bokutgivning. Palme läste själv mycket. Och så var det tv, där han fick ansvaret att ta fram en mediepolitisk proposition med ett engagerat försvar av "public service". Dessutom gjordes en översyn av reklamens roll i samhället. Under hela sin levnad var han emot reklam i tv. Allt skulle han bestyra. Ett samtal med Lisbet Palme bekräftar denna hisnande aktivitet. Men också att han kunde koppla av med familjen. "Det gällde att lyfta ut honom från regeringskansliet", säger Lisbet Palme.
Somrarna på Fårö i det enkla hyrda huset blev viktiga för återhämtning. Då byggde han sandslott med sönerna på Sudersand. Då kom han cyklande med barn på pakethållaren till lokala fredsmöten. Då var propositioner och politiska debatter långt borta.
Grundade Almedalsveckan
Dock gav han upphov till Almedalsveckan. Lisbet bekräftar att hon naturligtvis fick ta ett stort ansvar hemmavid, men att hon ändå kunde utveckla sin yrkesverksamhet som barnpsykolog. På många sätt var hon delaktig i politiken, som ofta diskuterades vid köksbordet i det egna hemmet i Vällingby.
En viktig roll kom hon att spela i tillsättandet av barnstugeutredningen 1968, som senare ledde till daghemsutbyggnaden under 70-talet och grundlade den omtänksamma barnomsorg som finns idag. Politik är med andra ord ett teamwork, som kan börja redan hemma vid köksbordet.
Palmes styrka som ideolog och politiker låg, som Östberg framhåller, i förmågan att fånga upp tankar i tiden och ge dem en konkret utformning i människors liv. En viktig förutsättning för alla dessa framsteg var förstås efterkrigstidens kraftiga ekonomiska tillväxt, som skapade förutsättningar för reformer av sällan skådat slag.
Politik är att vilja, i nära kontakt med människorna.