Ojämförbara löner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Av flygtekniker, golvläggare, elektriker, sophämtare och lokförare är det bara sophämtarna som är kommunanställda. De övriga jobbar för privata företag. Sophämtarna är en ganska liten grupp, då kan det gå att få upp lönen i lokala förhandlingar. Sjuksköterskorna som Bofride skriver om är en mycket stor grupp. Deras, och lärarnas, löneläge är avgörande för kommunens ekonomi.
När man talar om kommunens kostnader måste man väl tala om intäkterna också, alltså om skatterna. Somliga på vänsterkanten tror att vi kan klara den offentliga sektorn genom att höja skatten. Fullmäktige bestämde sig för att räkna med rejält höjda statsbidrag för att kunna fortsätta som vanligt.
Själv tror jag att den pågående "privatiseringen" av offentlig verksamhet är en ofrånkomlig följd av höga löner (!) i kommunen. De fackförbund som kräver stora lönehöjningar röstar definitivt inte för höjd skatt i nästa val. Sjuksköterskan eller läraren som jobbar i ett privat företag har en arbetsgivare med en bestämd mängd pengar, som de anställda måste hålla sig inom. Det tvingar fram lösningar som de kommunanställda inte behöver fundera över. Kommunen går inte i konkurs, men det finns ett tak för skatteuttag.
Så jag hävdar att löneskillnaderna inte beror på kön eller maktstrukturer. De beror på i vilken form verksamheten är organiserad. Däremot tror jag att vård, skola och omsorg helt i privat regi skulle ge mycket större löneskillnader än vi har nu. Det är inget som jag önskar. I den meningen är jag socialist. Vi skulle få andra lösningar om kommunpolitikerna tog tillbaka makten över skattepengarna från fackförbunden.