Olika bilder av samma verklighet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag förstår att Lena Celion och de andra i alliansmajoriteten i barn- och utbildningsnämnden tycker att det är orättvist att de ensamma får klä skott för saker som delvis har hänt innan de kom till makten.
Men att lägga hela skulden på den förra majoriteten skapar inte ökat förtroende.
I går skickade Lena Celion ett pressmeddelande som berättade om resultatet i Skolkompassen - Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) ranking av förbättringsarbete i 20 skolkommuner varav Gotland är en. I den senaste utvärderingen fick Gotland en tredjeplacering efter bland andra Lomma, som av Lärarförbundet nyss utnämnts till årets skolkommun.
På plussidan för Gotland fanns kommunikation med medborgarna, tillgänglighet till hemsidan, bra resultat i enkäter och utvärderingar, att det bedrivs ett medvetet utvecklingsarbete och finns en åtgärdsplan vid budgetavvikelser.
På minussidan fanns brist på strategier för skolprocesserna under en årscykel, ärendehantering och att man bättre kan ta tillvara resultaten av utvärderingar och enkäter i arbetet med skolutveckling.
Lägger man kommunrevisorernas rapport bredvid SKL:s får man helt olika bilder av verksamheten.
Så kan man alltid göra när det handlar om bedömningar och värderingar av olika saker. Det går nästan alltid att hitta något som stärker den egna tesen.
Men när det handlar om hur våra skattemedel används och att det finns risk att resurserna inte används på bästa sätt måste man sätta sig ner tillsammans och gräva fram de konkreta problemhärdarna.
Och sedan lösa dem.
Den politiska inriktningen och förvaltningens arbete måste sträva åt samma håll, oavsett vad man tycker om det som person. Fungerar inte kommunikationen mellan dessa två måste man hitta orsakerna och hitta nya sätt att arbeta, inte sitta i var sitt hörn och kasta rapporter på varandra.