Olika värdering av arbete
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ändå kan man inte med detta slå fast att förekommer lönediskriminering, påpekar statistikern Linda Holmlund på Medlingsinstitutet i en artikel i LO-Tidningen. Under gårdagen fick hon kraftig kritik från Vårdförbundet för denna tes och andra mindre begåvade uttalanden som att skillnaderna kunde bero på idérikedom, engagemang, samarbetsförmåga...
Nej, självklart ligger det diskriminering i grund för skillnaderna och problemet ligger snarare i att kvinnodominerade yrken rakt över värderas så mycket lägre än mansdominerade. Jag brukar jämföra sopåkare och anställda inom äldreomsorgen. Sopåkarnas höga löner motiveras med att det är ett tungt och slitsamt jobb.
Men när dessa faktorer förs över till äldreomsorgen gäller de plötsligt inte. Dessutom krävs det utbildning för att arbeta inom omsorgen, medan utbildningskraven på en sopåkare inte är lika höga. För att inte tala om skillnaden i att hantera sopor och gamla människor...
Självklart ska det vara skillnad i lön för arbeten som kräver mer än andra, frågan är bara hur stor skillnad vi ska acceptera som rimlig. Det verkar inte finnas någon högre gräns för värdering av manlig kompetens medan det alltid finns bortförklaringar för att i lön värdera kvinnors kompetens.
Verklig jämställdhet handlar inte bara, men till stor del, om vars och ens ekonomiska förutsättningar att kunna försörja sig själv, tjäna in och kunna spara till sin pension. Så länge man på individnivå förlorar tusenlappar på att pappan är hemma för vård av barn eller går ner på deltid när barnen är små kommer vi inte att få nån jämställdhet.
Vi kan kvotera så mycket vi orkar så länge ojämställdheten i vardagen subventioneras av arbetsmarknadens parter, både i privat och inte minst offentlig regi