Olikheter ger bättre Sverige
Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ändå är det tydligt att Sverige lider av en likvärdighetsnoja, inte minst från olika påtrycknings och lobbyorganisationer. De redovisar listor över hur det ser ut inom deras område runt om i landet och kräver likvärdighet. Ofta ska staten på något sätt gå in för att garantera likvärdigheten.
Det borde vara självklart för alla att krav på likvärdighet i praktiken inte kan innebära att det blir den högsta nivån inom varje område som blir gällande - i varje fall inte den högsta utgiftsnivån. Om kraven på likvärdighet ska tas på allvar innebär det att det finns en stor del av landets invånare kommer att få sänkt nivå på den service som erbjuds.
Utgångspunkten för en rättvis politik för hela landet bör istället vara att alla kommuner och regioner får i stort sett likvärdiga förutsättningar. Det handlar i grunden om att ha ett system för att garantera att underlaget för ekonomin är någorlunda jämnt.
Det är medborgarna i kommunen som via val av sina representanter avgör hur mycket de anser att kommunen ska satsa på skolan och hur mycket som ska läggas på äldreomsorg och vad de är beredda att betala i skatt. Det betyder att det inte blir lika över allt. Det kommer inte ens att bli likvärdigt. I en del kommuner kommer äldreomsorgen att vara bättre, för att kommunen lyckats bättre i hur man organiserar verksamheten eller väljer att prioritera det i den kommunala budgeten.
Denna olikhet i resultat är den stora fördelen med att tillåta olikvärdigheten. Det är skillnader som driver fram utveckling. När invånarna i en kommun kan se att invånarna i grannkommunen har ett bättre bibliotek, kan de ställa krav på förbättringar i den egna kommunen. Bara genom att acceptera olikheten kan vi bygga ett bättre Sverige.
Visst har staten en roll, även utöver att ge likvärdiga ekonomiska villkor. Det är rimligt att det inom en del områden finns miniminivåer som varje medborgare i Sverige är berättigad till oavsett vilken kommun man bor i.