Om alla partier trängs i mitten öppnar det för extremistpartier
Foto: Tobias Lundgren / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kommer sd verkligen in lär vi få höra många förklaringar efteråt. För att slippa kallas efterklok vill jag redan nu lufta en egen: De andra partierna har blivit alldeles för lika varann.
Gyttrar ihop sig i mitten
För även om man vet, att det är skillnad på Anders Borg och Thomas Östros och vad de förespråkar, så är det faktiskt inte alltid så lätt att uppfatta den. De skulle kunna vara stöpta i samma form och slåss också om ungefär samma väljare.
Att Folkbladet (s) i Norrköping nyligen ansåg att Borg kan bli kvar som finansminister även efter ett regimskifte 2010 är ett tidens tecken. För ett otränat öga ter sig dagens politiker alltmer utbytbara, oavsett färg. Och när alla partier gyttrar ihop sig i mitten blir det fritt fram för extremister.
Österrike, där två högerpopulistiska partier i valet nyligen nådde 30 procent tillsammans, är det senaste varnande exemplet. I Österrike är högerpopulism i och för sig inget nytt. Samma strömningar och värre har funnits länge, ända sen trettiotalet.
Men valresultatet kan också ses som uttryck för att stora väljargrupper tröttnat på "stora koalitioner"; åratal av maktuppdelning mellan socialdemokrater och konservativa, vilket lett till utsuddade ideologiska skiljelinjer och gött uppfattningen att politiker bara tänker på makt och egna förmåner.
Högerpopulismens framgång
Att "straffa" etablissemanget genom att rösta på outsiders blir en lockelse och därmed en politisk kraft alldeles i sig själv. "Stora koalitioner" av österrikisk eller tysk modell har vi ju hittills, utom på kommunal nivå, inte sett här i landet, men trängseln i mitten är lika påtaglig.
Samtidigt upplever sig stora väljargrupper, i glesbygderna och storstädernas miljonprogramsområden alltmer bortglömda av de etablerade partierna, vilket skapar grogrund just för politiska buskprofeter. Det går heller inte att blunda för att högerpopulismens frammarsch i Europa till stor del skett parallellt med socialdemokratins tillbakagång.
När vänstern överger gamla ståndpunkter, främjar sig från arbetarklassen och drar sig in mot mitten får det konsekvenser. Endera leder det till ett omfattande valskolk, som i New Labours Storbritannien, eller också tar högerpopulister över. Som i Österrike. Eller som i Danmark och Norge; länder där socialdemokratin stod minst lika stark som vår svenska, men nu är 30-procentspartier eller ännu mindre.
Och även om Jimmie Åkesson som folkförförare tack och lov inte når Pia Kjaersgaard eller Carl I Hagen ens till knäna, kan det som hänt i två så närliggande länder även hända här. Suget in mot mitten har sina risker, oavsett om etiketten är nya moderater eller nya socialdemokrater.
Demokratin mår bäst av klara alternativ. Det är farligt om regeringsalternativen bara framstår som blåkopior av varandra. Då öppnar det för ytterligheter som bättre fyller kravet på tydlighet i stället.