Onödigt självmål av regeringen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Allt har gått rätt till, försäkrade näringsminister Maud Olofsson när hon gav beskedet. Mikael Odenberg uppfyllde regeringens kravprofil, dessutom hade en extern konsult skött rekryteringen.
Men förra veckan avslöjade Ekot att rekryteringen varken varit så öppen eller extern som regeringen låtit påskina.
Visserligen sköttes rekryteringen av en extern konsult, precis som Maud Olofsson meddelat. Men konsultens alternativ var ytterst begränsade. Faktum är att det bara fanns en enda kandidat till jobbet: Mikael Odenberg.
Att statliga toppjobb ska skötas genom öppna processer har varit en viktig fråga för regeringen. Inför valet 2006 lovade den borgerliga alliansen att utnämningspolitiken skulle göras om i grunden.
Samtliga lediga tjänster till ledande befattningar inom staten skulle utannonseras, dokumentationen av rekryteringen skulle vara utförlig, dessutom skulle varje utnämning föregås av en utfrågning i ett riksdagsutskott.
Det är löften som ännu inte har uppfyllts. Visst har det skett en del reformer: inför varje rekrytering upprättas offentliga kravprofiler, externa rekryterare har anlitats, en del toppjobb har också annonserats ut i pressen.
Ännu långt kvar
Det är påtagliga förbättringar jämfört med hur Göran Persson och den tidigare socialdemokratiska regeringen hanterade utnämningarna. Men det är ännu långt kvar till den öppenhet som regeringen talade om före valet.
Nu har den socialdemokratiska riksdagsledamot Peter Hultqvist anmält regeringen till konstitutionsutskottet, KU.
"De har gjort någon sorts affär av vår utnämningspolitik och sedan gör de på ett annat sätt själva när de kommer i regeringsställning och det tycker jag är hyckleri," sade Peter Hultqvist i Ekot.
Sett i ett större perspektiv kan det tyckas märkligt att Peter Hultqvist KU-anmäler regeringen, när socialdemokraterna själva inte har något uttalat program för att reformera utnämningarna. I den här frågan lär det bli svårt för Mona Sahlin att övertyga väljarna om att allianspartierna är större hycklare än socialdemokraterna.
Men samtidigt är inte särskilt konstigt att oppositionen tar tillfället i akt att kritisera regeringens agerande.
I det här fallet har allianspartierna sig själva att skylla. Alliansens vackra löften skapade höga förväntningar, som regeringen sedan inte har kunnat infria.
För att undkomma knipan borde regeringen skippa bortförklaringarna och tala klarspråk.
Att reformera utnämningspolitiken är en komplicerad process - det är ingen som begär att systemet ska bli helt transparent i en handvändning. Däremot har väljarna all rätt att begära att regeringen är tydlig med sina avsikter och redovisar en tidtabell för de reformer som ska genomföras.