Öppenhet och fria arbetszoner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inom alla offentliga områden måste det finnas en "fri arbetszon" för formuleringar och utvecklingstankar kring olika beslutsärenden. Om inte så sker, uppstår en samling rädda människor i en unken ankdamm och tystnad. Ingen är betjänt av tystnad.
Självklart vore det till exempel intressant att lyssna på ett kommunstyrelsesammanträde kring beslutet om gasledningen i Östersjön. Varför ber inte Radio Gotland att få sända ett sådant ärende som gäller alla gotlänningars framtid om nu möten i det offentliga rummet skall tåla öppenhet?
I grunden handlar det om etiska metoder inom det journalistiska arbetet. Var går gränsen för upprättade handlingar/beslut och arbetsmaterial på en myndighet, oavsett om det är stat, län eller kommun? Den frågan borde Eva Carlsson Daun som journalist ha ställt till radiochefen Helena Bremberg som följdfråga. Inte bara köpt hennes försvar för publicering av en hemlig inspelning.
Varför inte hela bandet?
Framförallt borde Eva Carlsson Daun ha förhört sig om vad hela den inspelade intervjun på länsstyrelsen innehöll, eftersom det i tidningsintervjun klart framkommer att Helena Bremberg har lyssnat till en längre inspelning än vad svenska folket fick sig till livs under några dagar.
"Jag hade ju lyssnat på hela bandet ", säger radiochefen i intervjun. Så varför inte spela upp hela bandet, Helena Bremberg?
Ett likartat arbetssätt påminner om Evin Rubarths SVT-dokumentär om kvinnojourer i Sverige. Genom att klippa i ett samtal fick hon å sin sida fram sitt tänkta budskap nämligen "att män är odjur". Övriga medier hakade på och fällde på så sätt kvinnojourernas ordförande. Men uttrycket i sig var ryckt ur ett längre samtal upptäckte ett tränat öra, när SVT:s morgonsoffa sände hela Evin Rubarts intervju ( läs arbetsmaterial ) med kvinnojourens ordförande påföljande dag. Kvar blev frasen "män är djur". Av Radio Gotlands sändning blev sammanfattningsvis kvar att "vissa har gräddfil" eller att alla skall vara lika inför lagen.
Om inget skall mörkas eller sopas under mattan, som Helena Bremberg säger, borde hon då inte ha mod att sända hela arbetssamtalet från länsstyrelsen, så lyssnarna själva kan skaffa sig en uppfattning om, hur orden föll och vad som lämpar sig för offentliga rum.
Skulle Radio Gotland då också inte sända de dagliga samtalen från redaktionen?
Fria arbetszoner
Vad är möten i det offentligas tjänst? Alla inkomna diarieförda handlingar är offentliga, men under beredningens gång av ett ärende hos myndigheten, under själva processen, är det en bedömning från tjänstemäns eller politikers sida om vad som räknas som arbetssamtal, utkast eller samtalsanteckningar tills det blir en offentlig handling. När korrespondensen mellan myndigheter och inbjudna aktörer går igång alltså remissförfarandet, då betraktas ärendematerial som offentliga, när beredningen av besluten är så långt gångna är det självklart att ge sin syn på innehållet som journalist. Men det är inte självklart att journalister är så på alerten.
En duktig journalist kan sätta sig in i ett ärende också under ärendets gång genom uppföljningar i form av inläsning, intervjuer och smarta frågor. Det saknas i stort i journalistiken idag.
Grävande journalistik
Vem läste in sig på dokumenten kring gasledningen när den gick på remiss och presenterade den bit för bit i lokala medier? Det hade varit både rimligt och möjligt. Hur många journalister sitter inte på sin ända och väntar på en presskonferens eller går till det gamla invanda.
Självklart sänder Sveriges Radio Gotland journalistiskt material som flyger som fåglar in i munnen med skydd av meddelarfriheten. Men vart tog den grävande journalistiken vägen ?