Oppositionen har långt till ett regeringsalternativ
Maud Olofsson är äldst i partiledarskrået just nu och Mona Sahlin är näst yngst. I går möttes de i riksdagen, fast Mona Sahlin var först på väg att sätta sig i stället för att ta sitt replikskifte. Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mona Sahlin satte in de främsta stötarna där regeringen har sina största svagheter. Rättvisan och tryggheten där långt fler än de som i praktiken påverkas känner sig drabbade. Och utbildningspolitiken där regeringen fattat ett antal beslut som skapar intrycket att man är emot att ge människor en andra chans.
När det gäller de konkreta förslagen var Mona Sahlin däremot lika besvärande tomhänt som i TV-debatten med Fredrik Reinfeldt för någon vecka sedan. När hon kritiserades för det budgetalternativ hennes parti presenterat i riksdagen försökte hon först fly (istället för att illa fäkta), för att sedan raskt sopa undan all kritik med att förslagen inte är på allvar eftersom man befinner sig i opposition.
Retorik och praktik
Men inte heller regeringens företrädare har särskilt mycket att yvas över när debatten skall summeras. Fredrik Reinfeldt har en retorik och en helt annan praktik.
Han erkänner att borttagandet av förmögenhetsskatten är en fördelningspolitiskt felaktig åtgärd men ändå nödvändig därför att den kommer att leda till att kapital strömmar åter till landet och skapar fler jobb. Helt rätt. Men hur är det med fördelningspolitiken i fastighetsskatteförslaget? Den är ju inte ett dugg bättre. Och vad värre är, den kan inte försvaras med att den leder till fler jobb.
Maud Olofsson hade sin svarta stund när hon av Mona Sahlin angreps med sina egna ord från oppositionstiden. Då var det centerledaren som hänvisade till vad företagarna tyckte om den socialdemokratiska regeringens småföretagarpolitik. Nu kommer samma angrepp mot den borgerliga regeringen och det är nästan lika rätt nu som då.
På båda sidor om blockgränsen höll partierna ihop i debatten. Ingen tog replik på sina "vänner" på respektive kant. Detta till trots var det ändå tydligt hur långt efter i alliansbygge man är på vänsterkanten. Det uttryck som Mona Sahlin använde om regeringens politik, "djävulen finns i detaljerna", riskerar hon att få äta upp när hon ska försöka samordna sin sidas politik.
Och det flera gånger om!