Oro för vad som ska bli
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den ekonomiska uppgången planar nu ut och tillväxten i ekonomin är lägre än förväntat. Det är framförallt den inhemska efterfrågan som minskar.
De senaste månaderna har vi hört att den ekonomiska nedgången kommer och redan nu börjar vi se arbetslösheten komma smygande.
Oron sprider sig, hos alla utom finansminister Anders Borg och det ger anledning till ännu mer oro. Ska den borgerliga regeringen ignorera tecknen på nedgång och låta Sveriges ekonomi köras i botten? Har man inte lärt sig någonting av den ekonomiska krisen 1992?
Samtidigt får högerregeringens utslagnings politik genomslag och oron ökar ytterligare. "20 000 blir av med sin sjukförsäkring", var rubriken på GT:s inrikessida igår medan rubriken i Dagens Nyheter löd "500 000 har flytt a-kassan".
Bakom rubrikerna finns människor som saknar skyddsnät och slås ut av den arbetarfientliga politiken som regeringen bedriver. Regeringens sjukpolitik gör inte människor friskare utan sätter bara en gräns på hur länge man kan vara sjuk. När tiden är ute och man inte blivit frisk får man ansöka om socialbidrag, alltså bara ett sätt att flytta kostnaderna och stressa människor.
När högerregeringen sänkte ersättningen och höjde avgifterna till a-kassorna så gick många ur a-kassan. Sedan har kraven höjts och beräkningsgrunderna ändrats för a-kassan. Färre får därför a-kassa om de blir utan jobb. Då återstår socialbidrag, ytterligare ett sätt att flytta kostnaderna alltså.
Regeringen pratar om att de vill minska utanförskapet, men det de i verkligheten gör är att öka utanförskapet. De ställer fler utanför systemen och minskar viljan att vara en del av samhället.
Den borgerliga politiken regeringen gör ingenting för att minska oron, tvärtom skapar deras politik oro och osäkerhet. Är det för att högern vill tillbaka till ett samhälle där folket står och bugar med mössan i hand och ber om arbete vid fabriksägarens dörr?