Palme gillade inte att vara i opposition

Gotland2009-05-20 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Med de överraskande strejkerna strax efter sitt tillträde som partiledare och statsminister fick Olof Palme syn på en rad brister i välfärdspolitiken. Detta ledde till en reformpolitik av sällan skådat slag, framför allt på arbetslivets område.
Detta till trots hade socialdemokraterna svårt att hålla ställningarna. Med nöd och näppe kunde man sitta kvar efter 1973 års val. En svår tid väntade i jämviktsriksdagen. 175 mot 175 blocken emellan. Här visade Palme sin politiska skicklighet och statsmannaskap. Ständiga kompromisser syddes ihop. Ytterst få frågor behövde avgöras med lottens hjälp.

Maktskiftet efter 44 år
Men 1976 kom man till vägs ände. Centerns Thorbjörn Fälldin seglade upp som en uppskattad, trygg och pålitlig (jojo) politiker, något av en fadersfigur med sitt sävliga sätt och pipan i mungipan. Palmes raka motsats.
I debatterna bet inte Palmes briljans och argumentation. Det var som att hälla vatten på en gås. Palme blev stressad och hade svårt att nå ut. De borgerliga trummade på att det var dags för förnyelse. 44 år med socialdemokratiska regeringar fick väl var nog.
Så blev det. Det historiska maktskiftet var ett faktum. In i Kanslihuset strömmade oerfarna och något osäkra oppositionspolitiker för att börja regera. Själv upplevde jag detta inifrån som tjänsteman i Jordbruksdepartementet. Successivt blev förändringarna tydliga. Tidigt förstod vi att statsekonomin skulle komma att försvagas. Budgetarna blev generösa när varje parti skulle ha sitt. Plötsligt fick myndigheterna nya tjänster i en omfattning som tidigare varit otänkbar. Finansminister Mundebo hade inte tillräckligt hårda nypor. Vi tog oss för pannan och befarade det budgetunderskott som skulle komma. In strömmade politiskt sakkunniga personer som vi inte sett till tidigare. Vi tjänstemän blev nu "bara" tjänstemän och det var slut med att representera departementet eller att skriva ministerns tal. Vi fick istället lägga mycket tid på att hålla det centrala samordningskansliet informerat.
När socialdemokraterna kom tillbaks 1982 behöll de organisationen med politiskt sakkunniga och tjänstemännen fick förbli tjänstemän. Inget att säga om, men då lämnade jag mitt departement för en mera utåtriktad verksamhet på annat håll. En liten interiör från ett historiskt skede i svensk inrikespolitik.

Internationella engagemang
Palme tog oppositionsrollen på allvar och inrättade ett starkt utredningskansli på tolfte våningen i dåvarande riksdagshuset (nuvarande Kulturhuset vid Sergels Torg).
Palme var fast besluten att komma tillbaks efter tre år. Men det kom att dröja sex år. Palme var ständigt på resande fot i världen med allehanda internationella engagemang. För det fick han intern kritik att vara osynlig i den svenska politiken. Under tiden fick Sverige åse märkliga politiska händelser. Fälldins svek i kärnkraftfrågan, Åslings "akutmottagning" för krisdrabbad industri, förstatliganden av företag i stor omfattning, skenande budgetunderskott.

Den underbara natten
Och regeringskriser som bland annat ledde till en historisk folkpartiregering (oj så svårt detta lilla parti hade att hitta kompetent folk till alla taburetter i Kanslihuset). Socialdemokraterna låg tidvis på 50 procent i opinionsmätningarna.
Valet 1982 närmade sig, men skulle föregås av en historisk uppgörelse i skattefrågan mellan socialdemokraterna och mittenpartierna (c och fp) som innebar parallell sänkning av marginalskatterna och avdragsrätten.
Natten mot den 24 april 1982 skedde genombrottet i förhandlingarna. Det som den folkpartistiske finansministern Rolf Wirtén gav ett bevingat uttryck, "Den underbara natten". Då lämnade moderaterna regeringen.
I september vann Palme valet och var tillbaks i regeringsställning. Han hade fyra år kvar att forma sitt Sverige.
Läs mer om