LEDARE: Påsk är både sorg och glädje

Påskägg och karamellfrossa är en stor del av dagens påskfirande. Liksom påskliljor, tulpaner och ris. Det har knappt gått sextio år sedan påsken var en sträng och stilla högtid inför Långfredagen. Där allt som var roligt för oss som växte upp var lika med förbjudet.
Det kändes som vi knappt kunde andas på Långfredagen. Kortspel, dans och skratt fick lov att stoppas undan. Veckor innan hade vi sjungit litanian i kyrkan för att riktigt känna oss in i Jesu korsfästelse.

Utstötning snarare än gemenskap
Litanian var och är en seg historia, eftersom den inte fyller en med en gemensam glädje, som gudstjänster gör i en afrikansk kyrka oavsett hur mörkt, svart och sorgligt firandet är. Det som människan längtar efter är en stark gemenskap i det svåra och skuldtyngda
I min uppväxt var allt långsamt, avståndstagande strängt ända till påskafton. Utstötning snarare än gemenskap.
Hur många vet vad påskhögtiden står för idag? Eller att fasta var en del i påskfirandet liksom Ramadan inom islam fortfarande är en fastehögtid med glädjefullt slut.
På långfredag åt vi gädda i familjen, aldrig något annat. Det var slutet på fastan. Fisk gällde innan frosseriet började i form av påskägg och äggsexa på påskafton och lammsteken på Påskdagen, ett frosseri som inte har något att göra med dagens fem kilo godis, som landar i barnbarnens munnar. In i våra hem vandrar fortfarande små påskkärringar och målade ägg, färgrika fjädrar på björkriset, men också påskharar och marsipanägg. Det som numera för de flesta blivit påsktraditioner och mina tankar går alltid till de nedtryckta i andra delar av världen, som också har mängder av seder och bruk av samma slag.

Målar sig och klär ut sig
Seder länge föraktade och för oss väsensfrämmande, eftersom vi inte förmår se sambanden mellan andra kulturer och mänskligt liv. Allt går igen.
När afrikaner skrudar sig i fjädrar, målar sig och klär ut sig, kallades det länge, länge för "native", vilket alltid varit en nedsättande term för vad "infödingar" sysslat med. Seder som aldrig skulle förekomma i ett civiliserat samhälle eller bland oss högtstående folk. Har vi tyckt. Vi som föddes med en vit hudfärg som egentligen är skär, men det vågar vi aldrig tillstå. Nyfiket har vi betraktat indier, thailändare, afrikaner eller indianer på våra resor till andra världar. Deras fjäderskrudar är inte våra fjäderskrudar. Deras ansiktsmålning har inget med våra påskkärringar att göra tycker vi. Fjäderskrudar och klädsel i Ghana eller Kenya är exotiska och våra påskkärringar självklara.
Påsktraditioner ryckta ur sitt kristna sammanhang är lika hedniska eller etniska eller traditionella som firandet av andra slags gudar än kristenhetens Gud. Seder och bruk överallt i världen förenar oss människor vare sig du är gul, röd , vit eller svart.

Äggen och du har en insida
Idag kallar vi alla slags traditioner för etnicitet. Native har blivit ethnic. Men vi betraktar fortfarande människor/ folk som "vi och dom" inte som "alla människor" för dem som han, Kristus utgav sitt liv.
Påsk är både sorg och glädje. Både insida och utsida. Äggen har en insida och även du. Glöm den inte, insidan. Hoppas ni haft en glad påsk.

Ledare: Påsk är både sorg och glädje