LEDARE: Politik är att vilja, sa Olof Palme

Detta är nummer två av vår serie om Olof Palme i Gotlands Folkblad.
Politik är att vilja. Ett uttryck som fortfarande är personifierat med Olof Palme.
Det är kanske därför vi så sällan hör detta sägas i den politiska debatten idag. Märkligt, när det är precis det som är politikens drivkraft. Att vilja förändring, att vilja utveckling. Men det är som om Palme har lagt beslag på detta centrala politiska uttryck. Ingen tycks våga använda det i den politiska debatten.
Det är 1964. En vårkväll i mitten av maj. Inför jublande SSU-are på kongress i Stockholm håller Olof Palme ett av sina mest berömda tal, Politik är att vilja.

Göra utopier till verklighet
Politik, säger han, är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner. Förändringen kan göra utopier till verklighet.
Han bemöter den diskussion som då var utbredd, att ideologierna är döda och att ungdomarna går till dukat bord i ett samhälle som är färdigbyggt.
Nej, säger han, vi står ännu bara i begynnelsen. "Vi har aldrig haft större uppgifter i den framväxande solidaritetens värld. Vårt ansvar är att fördjupa vår kunskap, tänka självständigt och förankra våra idéer i en personlig övertygelse." Det handlar om en reformistisk idépolitik, baserad på jämlikhet och frihet.
Han talar om kampen mot rasism i USA och Sydafrika, tredje världens frigörelse och om fattigdomen i Calcutta. Utifrån erfarenheter från många resor i Tredje världen.
Avslutningen är briljant med stor retorik: "Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något."
Man kan föreställa sig Palme i talarstolen, med typiska rörelser, genomtänkta tonfall och en bitvis överlägsen uppsyn. Vem talar så idag? Vem kan ingjuta hopp, entusiasm och spännande utblickar till unga människor?
Vem kan bryta likgiltighet mot aktivt politiska arbete? För politik är något stort och fint enligt Palme, när han ständigt i tal och gärning återkom till två centrala teman, människors lika värde och solidaritet.

Avskyn mot klassamhället
I ett annat berömt tal "Utopier och verklighet" säger Palme, att socialdemokratin genom åren varit fattig på utopister, men rik på praktiker. Dock att praktikerna var grundförutsättning när välfärdsbygget planerades på 30-talet. Avskyn mot klassamhället fanns där redan, liksom strävan efter jämlikhet och frigörelse.
Utopierna behövs, men måste vara förankrade i verkligheten, säger han, därför att "tillvaron för oss människor består av enkla ting, kretsar kring det verklighetsnära som familj och bostad, utbildning och arbetsplats, fritidssysselsättningar och vardagliga relationer med omgivningen.
Det är i denna tillvaro som utopierna skall bli praktisk verklighet." Utopier och reformism i skön förening, således."

Den svenska modellen
Under 1950-talet hade "Den svenska modellen" vuxit fram. En viktig grund för ett framgångsrikt politiskt reformarbete:
välfungerande relationer på arbetsmarknaden, Saltsjöbadsandan.
ett politiskt system där intresseorganisationer spelar en viktig roll, Harpsundsdemokrati.
en växande välfärdspolitik, en utveckling av Folkhemmet.
Olof Palme var i hög grad idégivare i det två senare delarna av denna framgångsrika och vida berömda modell.
Att Palme fick ett sådant genomslag berodde främst på att han var en uttalad idépolitiker och en skicklig retoriker. Men också en god lyssnare där han fick syn på människors vardag, både i Sverige och internationellt.
Politik är att vilja, att lyssna, att förändra. Och att ha orden i sin makt.

Ledare: Politik är att vilja, sa Olof Palme