Politikerna och kulturarbetarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I förra veckan diskuterade politiker och kulturutövare gotländsk kulturpolitik. Många fann det intressant att höra Lars Nordström från Västra Götaland beskriva hur man satsar på kulturen i en region med en och en halv miljon innevånare och en kulturbudget på nästan en miljard kronor. (Ändå mindre än vad Gotland satsar per invånare!)
Då kan man bygga operahus och stora museer. Jag är glad att våra kulturpolitiker inte försöker skapa en minikopia av det för Region Gotland. Vi måste bygga på det vi har här.
Långsiktig kulturpolitik
Några i publiken tänker säkert på symfoniorkestrar och stora utställningar av modern konst. Det är kultur! Han som vill att kultur skall vara utmanande och kritisera makten, han tänker nog på protestsångare och samhällskritisk teater. En annan ville lyfta fram "konstpolitik", han tänker på de utövande konstnärernas villkor. De behöver bättre stöd av samhället.
Våra kulturpolitiker är ense med Nordström om att inte bedriva konfrontationspolitik i nämnden. De arbetar med dialog och samförstånd. Kulturpolitik måste vara långsiktig. Det håller inte att ett parti lovar stora nya satsningar om de bara får makten i nästa val. De skall också möta dem som kräver större satsningar på barnen, mer till handikappomsorgen. Och allt det andra i en kommun.
Det sades en hel del tänkvärt från politikerna. Socialdemokraten påminde om skillnaden mellan politiker och kulturskapare. Politikerna tillhandahåller infrastrukturen, ser till att det finns lokaler att hyra för allsköns kulturevenemang, att skolan stöttar utbildning av nya konstnärer, musiker, dansare... "Men det är ni aktiva som skapar verksamheten!"
Gotländsk jordbrukskultur
För mig är "gotländsk kultur" vårt sätt att leva här på Gotland. Den är de bostäder vi byggt, den mat vi ätit, våra lekar, sättet att utforma högtiderna. Att vi tar vara på allt det som växt fram här ur en jordbrukskultur med vida kontakter både åt öster och väster. Det är för sånt som folk kommer till Gotland. Just det finns bara här.
Folkpartisten berättade att han flyttat till Ganthem och då funnit att "folk där levde ett blomstrande kulturliv, utan att veta om det". Den kulturen är inte bråkig, den vill inte chockera. Behöver den politikernas stöd? Ärkebiskopen har just rutit till när det gäller statens stöd till kyrkobyggnaderna. Ingen vill väl direkt säga att vi borde låta fyra av fem av våra medeltidskyrkor förfalla. Vi behöver inte så många. Men det är i och kring kyrkan som den gotländska kulturen lever. Lika viktig för varje liten socken.
Bråkig och chockerande
Det finns politiska skillnader. Somliga ser politik som en intressegruppernas strid mot varandra, där det gäller för var och en att få ut så mycket som möjligt för sin grupp av gemensamma resurser. Vänsterpartisten ville ha "frikort för kulturen". Alltså inga besparingar.
Håkan Ericsson menar att kultur skall vara bråkig mot överheten och chockera folk. Då kan den inte finansieras av företag. Men varför skall skattebetalarna betala sånt som de kanske inte vill ha?
Moderaten menar något annat när hon säger att kulturen skall lyftas fram i alla delar av samhället. Och centerpartisten, liksom Sonia Landin, ville ha samarbete med näringslivet. Turistnäringen utnyttjar vår rika kultur för att "sälja Gotland". Då får de väl bidra till kostnaderna!
Det låter för mig som att våra kulturpolitiker inte alls har gett upp, trots ekonomisk kris. De vill utveckla arenor, lyfta fram unga kulturutövare, skapa "kulturhus".