Politikernas böcker om politiken
Det finns ännu inte någon heltäckande biografi över Tage Erlander, vår rekordlånge statsminister under tjugotre år.
Foto: No Byline
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Politisk litteratur är uppenbarligen en gren av bokfloden som sväller. Förutom de nämnda har ju också journalisten Anita Kratz nyss kommit ut med en bok om Fredrik Reinfeldt. Böcker om Maud Olofsson eller Alf Svensson låter dock fortfarande vänta på sig.
Politiska självupprättelser
Många tror kanske att det var förre finansministern Kjell-Olof Feldt, som inledde serien av politiska självupprättelser i bokform med sin "Alla dessa dagar..." men Ulla Lindström var faktiskt före honom med de bägge volymerna "I regeringen"(1969) och "Och regeringen satt kvar!"(1970).
Hon beskylldes för skvaller och fick f-n för dem när de kom ut, men hon hade egna stenografiska noteringar som underlag och tolv års erfarenheter som ensam kvinna i regeringen ger dem stort läsvärde än i dag.
Tydligen utgår förlagen från att det finns en publik för den här typen av litteratur, men tre böcker om Mona Sahlin bara denna höst måste ändå bygga på en grov överskattning av folks nyfikenhet på just henne. Som jämförelse kan man förvånas över att det fortfarande, snart ett kvartssekel efter hans död, inte finns någon heltäckande biografi över Tage Erlander, vår rekordlånge statsminister under tjugotre år.
Lysande om Per Albin
Vem ska skriva den? Jag hade hoppats att P O Enquist skulle vara hågad, politiskt både påläst och intresserad som han är, men han slog ifrån sig när jag frågade honom:
- Ett alldeles för stort projekt. Och dessutom ges ju Erlanders egna dagböcker nu fortlöpande ut...
Jo, de är förvisso mycket underhållande, men dock tyvärr ingen biografi. Vill det sig illa kanske vi får vänta i bortåt femtio år som det dröjde tills vi fick Anders Isakssons lysande fyrabandsarbete om Per Albin?
Isaksson bevisar där att det verkligen inte nödvändigt fordras en statsvetare eller någon fackhistoriker för att åstadkomma gedigna biografier. För läsbarheten är det nog tvärtom en fördel om de skrivs av en politisk journalist i stället. Eller varför inte av en skönlitterärt driven författare? Av politiska biografier på något nordiskt språk känner jag i alla fall ingen som kan tävla med Roy Jacobsens över förre lägerfången och norske statsministern Trygve Bratteli.
En "fortelling " på över 600 sidor om fattig uppväxt, valfångst i Sydatlanten, motståndskamp under kriget, tysk fångenskap och interna maktstrider i det en gång så mäktiga arbeiderpartiet.
Att en så storartad läsupplevelse inte finns i svensk översättning bör ingen intresserad låta sig avskräckas av. Vår svenska rädsla för att läsa norska är inte bara överdriven, den är helt onödig.