President Obama sitter med usla kort att lösa konflikten i Pakistan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Obama har så här långt prioriterat ekonomin och de inhemska reformerna. Men nu börjar några av de internationella krishärdarna kräva hans och administrationens fulla uppmärksamhet.
Mest akut är situationen i Pakistan, dit kriget i Afghanistan nu sprider sig med full kraft. Den demokratiskt valda regeringen under Asif Ali Zardari har inte barat tappat kontrollen över stora delar av nordvästra Pakistan. Säkerhetsläget i hela landet håller på att försämras.
Hot som angår hela världen
Mest utsatt är huvudstaden Islamabad, som bara ligger några tiotal mil från de områden som kontrolleras talibaner och andra grupper som inte erkänner centralregeringen. Men spänningen ökar också i hamnstaden Karachi, dit många flyktingar från de krigshärjade områdena sökt sig.
Givet Pakistans geopolitiska läge, inklämt mellan Afghanistan, Indien och Kina, landets långvariga konflikt med Indien om Kashmir och inte minst det förhållandet att landet har kärnvapen, är utvecklingen i Pakistan en mardröm för inte bara USA. V
ad som sker är ett potentiellt hot mot stabiliteten i hela regionen och ett problem som angår hela världen och som hör hemma i FN. Fortsatta krigshandlingar kan bara förvärra situationen.
När USA försöker pressa Zardari att gå till militär offensiv för att slå ner upproret i gränsprovinserna, med all den förstörelse detta kommer att leda till, riskerar man inte bara att göra regeringen i Islamabad ännu mer impopulär. Man riskerar också att den pakistanska armén, som har långvariga band med talibanerna, går sin egen väg och på nytt tar makten i landet.
Ännu värre i Afghanistan
Läget i Afghanistan är inte mycket bättre från amerikansk synpunkt, och optionerna är få. Obama har försökt skruva ner förväntningarna på den amerikanska militära närvaron i landet. Målet är inte längre att besegra talibanerna, utan att förhindra att al-Qaida och andra terrorister använder Afghanistan för attacker mot USA.
Problemet är bara att al-Qaida inte längre bor i Afghanistan, utan i Pakistan. Och där är USA:s inflytande som sagt mycket begränsat. USA:s egna attacker med missiler och förarlösa flygplan har - liksom i Afghanistan - bara lett till civila förluster som stärker motståndarna politiskt. Amerikanska marktrupper i Pakistan vill varken Obama eller Zardari veta av. Än mindre den pakistanska militären.
Ännu en kraschad amerikansk doktrin således. Vad man än säger sig söka i Afghanistan, är kriget politiskt och militärt förlorat, och verkningarna har redan spritt sig utanför landets gränser. Det är ändå bra att den nya amerikanska administrationen försöker omdefiniera det hot mot USA som terrorismen anses utgöra.
Det av Bush så flitigt använda begreppet "Det globala kriget mot terrorismen" har utmönstrats ur den officiella vokabulären för att bland annat förbättra relationerna till den muslimska världen.
Ett amerikanskt omtänkande
Den helt riktiga tanken är att USA inte ska jämställa alla länder och grupperingar som är kitiska mot USA med terrorister, och att man kan göra uppror mot ockupationer och orättfärdiga förhållanden utan att vilja döda civila amerikaner.
Det är början på ett amerikanskt omtänkande, som kan ge resultat på längre sikt. Men det löser inte det akuta tvillingproblemet Afghanistan-Pakistan. Här sitter Obama verkligen med usla kort, och har han en Plan B måste han kvickt visa upp den för världen.