Proffsen spar mycket tid åt oss amatörer
Björn-Erik Andersson har sitt skomakeri i Stockholm. Han har tydligen följt ordspråket och blivit kvar vid sin läst. Arkivbild: Anders Wiklund/Scanpix
Foto: Anders Wiklund/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Själv är jag ett bevis på "skomakaren". Visserligen har jag ändrat arbetsuppgifter men med avbrott endast för militärtjänst och ett år som sportchef på Visbytravet har jag varit journalist. Jag kan spotta ur mig bokstäver ganska snabbt - ibland för snabbt så att det blir slarvfel - där andra får sitta och fila på ordval och formuleringar i timmar.
Så är livet. Det vi är bra på medför inga problem, det vi är mindre bra på tar däremot sin rundliga tid - om det ens är möjligt.
Lönsamhet för företag
Jag snickrar alltså ihop texter snabbt och ganska obehindrat. Däremot snickrar jag inte ihop hantverket i lägenheten eller stugan lika fort. Men jag är imponerad av dessa yrkesmän, särskilt snickare som slår lika precisionsmässigt och hårt på sin spik oavsett om hammaren hålls i höger eller vänster hand. Fast numera går fler och fler snickare över till skruv i stället för spik och har därför att hantera sin skruvdragare.
När vi gick in under Norrköpings Tidningars paraply så blev det större krav på ekonomisk planering och uppföljning än vad vi haft tidigare. Exempelvis ombads jag att göra upp en budget för den verksamhet jag har ansvaret för. Vi saknade ingalunda budgetar tidigare men nu skulle ske genom att klicka in summor i ett på förhand inlagt dokument.
Krångligt? Jo, i alla fall för mig var det så. Jag fick sitta och plita med siffrorna så att de kom i rätt kolumn flera gånger så lång tid mot de som dagligen använde systemet, ekonomiproffsen. Utan att fullt ut avslöja enskilda intriger kan jag påstå att jag hade ett par debattomgångar med ytterst ansvarige, där jag påpekade hur företagsekonomiskt galet den här ordningen var. Låt proffsen sköta de rena rutinerna på det som är deras område. Det är slöseri med arbetskraft att låta mig sitta och göra saker som jag inte fullt ut behärskar.
Behöver jag säga att idag görs budgeterna i sin grund upp av ekonomerna, och sen har vi ekonomi-amatörer i så fall att göra detaljjusteringar inom vårt ansvarsområde.
Knappade runt
Jag kom att tänka på den här skillnaden mellan proffs och amatörer när jag i veckan satt och klickade runt för att hitta bästa alternativet för en studieresa till Haag. Det är centerjournalisternas årliga studieresa som sker nu i oktober och eftersom vi kommer från så vitt skilda delar av landet har det blivit praxis att var och en får ta sig till målet. Alltså ingen gruppresa från Arlanda, Malmö eller Göteborg utan i det här fallet flyger vi enskilt till Amsterdam och tar sedan tåget till Haag, där vi strålar samman.
Jag tycker mig ha ganska stor rutin på att knappa fram olika uppgifter, men här slog det slint. Ett tag var jag på väg att begära proffshjälp av en resebyrå.
Men jag fortsatte, i klar motsats till min grundinställning om amatörer och proffs, och väl färdigbeställd så visar det sig att tur- och returresan mellan Artlanda och Amsterdam blev cirka hundralappen billigare än flygresan mellan Gotland och fastlandet. Då har jag ändå ett klickpris (den billigaste varianten) på uppresan. Den gick visserligen till Bromma, men lägger jag till en taxiresa till Arlanda blir det ändå billigare än vad det skulle ha blivit att flyga direkt till Arlanda, i alla fall utan dygnsfördröjning.
Inga initialer
Kalla det snobbism eller vad ni vill, men för mig är min E.-initial i namnet av praktisk betydelse. Googlar jag på Hans Andersson får jag cirka 2,3 miljoner träffar. Sätter jag in mitt E. reduceras det till drygt 600 i antal. (Jag har en namne i Göteborg som forskar på hög nivå.)
Initialen gillas dock inte av internetbeställning. Jag fick bakslag flera gånger på min bokning tills jag kom på att ta bort den. Då flöt det igenom utan problem.
Det förklarade också varför jag under vårens semesterresa med familjen inte hette Hans E. Andersson på biljetten utan Hans Eandersson. Jag klarade dock mig igenom passkontrollerna och kom både dit och senare också hem, även om en del ögonbryn höjdes och frågor ställdes.
Vår cybervärld ger, sammanfattningsvis, fantastiska möjligheter, men också en del krångel som jag inte vant mig vid. Därför kvarstår min syn på skillnad mellan amatörer och proffs, och där rollerna varierar i skilda ämnen.