Protektionismen ökar i kris
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Värmer för stunden
Att i EU lagra in pulver, smör och ost kan måhända hjälpa mjölkpriset uppåt i det korta perspektivet. Men när det kommer till den tidpunkt då efterfrågan är större än tillgången och priset borde stiga mot högre höjder, kommer EU att lätta på trycket i sina lager och därmed uteblir höjningen av priset. EU-lagret värmer kanske för stunden, men sen blir det bara kallt och obehagligt.
Överlag märks det en påtaglig nervositet bland politiker runt om i världen att reglera och styra över råvarutillgångarna i det egna landet. Protektionismen ökar. Argentina valde att höja sina exporttullar för att hålla livsmedelspriserna nere under förra året, bönderna protesterade, de fick betala notan för den manövern. Hur kommer USA att agera? Som exempel, talar USA numera gärna i termer om vikten av att använda det amerikanska stålet för att hålla sysselsättning och ekonomi igång, hur långsiktigt är det?
Successiv utveckling
Den värld som under att antal år har diskuterat och förhandlat i WTO om ökad frihandel verkar ha gjort halvhalt. Lågkonjunktur och oro för tillgång till råvaror påverkar politikerna så kraftigt att man är beredd att överge sina tidigare strategier för att "rädda landets ekonomi". Nu tror ni säkert att jag är den stora superliberalen, nej det är jag inte oreserverat. Men jag tror på marknadsekonomins mekanismer och på en successiv utveckling av handel i världen med syfte att utveckla ekonomin och föda en större andel av mänskligheten än vi gör idag. Jag tror också att konkurrens gynnar utvecklingen positivt både för den som blir "utsatt" för det, såväl som kunden och utvecklingen i stort. Däremot tror jag inte att politikerna kan lämna alla områden helt fritt till marknaden.
Drar i nödbromsen
En viss styrning och insatser kommer att krävas för att göra det möjligt att få en långsiktigt stabil produktion av råvaror i världen. Därför är det särskilt tråkigt att notera att politikerna drar i nödbromsen, och tar beslut efter beslut för att öka regleringar, sätta upp nya gränshinder och bygga nya lager. Världens befolkning växer, efterfrågan av råvaror ökar med stora tal, det kan inte vara rätt strategi att möta den utmaningen med ökad protektionism.