Rätt att ge Obama fredspriset
Så som världen ter sig är president Obama den mest givne fredspristagaren. Norska nobelkommittén har gjort ett klokt och modigt val, tycker Lennart Lindgren.
Foto: Pablo Martinez Monsivais
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men kommentatorer och allehanda tyckare har firat triumfer. Pinsamt, bottennapp, en Norgehistoria, veckans parodi. Kreativiteten i negativa och ifrågasättande kommentarer har under några dagar inte känt några gränser. Det om något är pinsamt. Sorgligt att så många låter sig dras ner i denna malström.
Ny agenda i världspolitiken
Till och med den gamla kamporganisationen Svenska Freds excellerar i märkliga och negativa kommentarer på nyhetsajten Newsmill. Uppenbarligen styrda av en allmänt negativ inställning till USA:s stora krigsmakt. Jo då, där kan vi vara överens om dollarslukande militära styrkor och kärnvapenstridsspetsar. Men allt detta har knappast Obama byggt upp.
Har Svenska Freds hört talas om George W Bush, månntro? Obama har ärvt en kvarnsten runt halsen. Men han håller på att göra sig fri. Och huvudet håller han definitivt över vattenytan.
Utan tvekan sätter Obama en ny agenda i världspolitiken. Redan nio månader efter tillträdet på presidentposten har han skrotat missilförsvarsplanerna i Tjeckien och Polen, börjat föra dialog med Ryssland, påbörjat avvecklingen av Guantanamo och utrymning av Irak. Dessutom markerat en oamerikansk positiv inställning till FN och insett klimatproblemen. En hoppfull rivstart som tveklöst kan gagna freden. Afghanistan återstår dock som en utmaning. Men där pågår en översyn av närvaron.
Många, inklusive Fredrik Reinfeldt, är förvånade över att priset går till en person som ännu inte visat på resultat, som ännu är i början av sin gärning. Men hallå, det är väl just i detta skede som priset behövs för att stärka möjligheterna att lyckas och för att få stöd runt om i världen.
Dialog bättre än krig
Frågan är om alla dessa kritiker ens har läst Nobelkommitténs motivering. Där lyfter man fram hans redan extraordinära insatser för att stärka internationell diplomati och mellanfolkligt samarbete.
I klartext: samtal, dialog och förhandlingar är bättre än krig. Man lyfter särskilt fram visionen om en värld utan kärnvapen. Genom Obamas initiativ kan USA nu spela en mer konstruktiv roll i de vitaliserade förhandlingarna om nedrustning. Slutligen ansluter sig kommittén till Obamas egen appell: "Nu är det dags att vi alla tar vårt ansvar för ett globalt svar på globala utmaningar."
Men det finns också kloka och sansade kommentarer. Enligt fjolårspristagaren Martti Ahtisaari är priset en uppmuntran att komma vidare i till exempel Mellanöstern, att äntligen sätta igång en fredsprocess. Desmond Tutu ser priset till Obama som fantasifullt och fantastiskt. Dalai Lama hyllar fredspristagaren trots att han inte får träffa Obama under sitt pågående besök i USA. Jan Eliasson menar att det är ett erkännande av en politiker som går en ny väg.
Som en uppmaning
Att gå en ny väg är just vad som krävs för att freden skall bli möjlig. Själv tar president Obama priset som en uppmaning. Det är klokt. En uppmaning till handling med fokus på fred. Skall freden vinnas i vår värld går det inte att sitta still för att vänta och se. Så som världen ter sig är Obama den mest givne fredspristagaren. Norska nobelkommittén har gjort ett klokt och modigt val, oavsett hur utvecklingen blir.
Obama kan göra skillnad. Yes he can!