Reformering eller nedmontering
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En som tidigt förstod det var den socialdemokratiske "landsfadern" Per-Albin Hansson. Med ordet "folkhem" appellerade han till stora grupper av väljare. Folkhem var den ursprungliga beteckningen till det som senare kom att kallas det svenska välfärdssystemet med världsrykte som den svenska modellen.
Det geniala låg i - som Anders Isaksson påpekat i sin Per-Albin-biografi - att den radikala politiska rörelsens favoritord "folk" kombinerades med konservatismens dito "hem".
Brygga över strukturer
Folkhemmet var ett försök att brygga över ideologiska strukturer, en kollektivistisk och individualistisk dröm samtidigt, en dröm om en nation med en stark tilltro till staten som välfärdsförmedlare.
Liberala tänkare, som Tingsten till exempel, förde till och med fram tanken om att ideologierna vara döda.
Men folkhemmets vidareutveckling med jämlikhetstankar och ekonomisk förvaltning genom fonder spetsade åter till de ideologiska motsättningarna.
Allt det där är historia nu, men ändå en viktig bakgrundsteckning om vi vill förstå vad som nu är på väg att hända inom svensk politik.
Tänkande från USA
Jag tror helt enkelt inte att det är så att Reinfeldt och hans regering genomför en lång rad förändringar för att djävlas med det svenska folket. Jag tror att de faktiskt handlar utifrån andra övertygelser än dem som svensk socialdemokrati står för.
Den nyliberala "ideologi" som idag upplevs som ett hot mot den svenska välfärdsmodellen har utgångspunkter i ett tänkande som är inhämtat från USA, som det mesta inom politik och ekonomi.
I USA har av historiska skäl - flykt undan förtryck och orättvisor i den gamla världen - individens egen förmåga alltid stått i centrum för den politiska debatten, varit mönster för ett politiskt demokratiskt system med skygglappar för kollektivistiska vänsterrörelser och fackliga organisationer.
Den förnyelse som kom att kallas nyliberalism har egentligen föga att göra med vad vi vanligtvis kallar ideologi.
Nyliberalismen är ett betraktelsesätt av världen utifrån i huvudsak ekonomiska överväganden som får sociala följder, alltså inte i ett socialt betraktelsesätt av världen med ekonomiska krav på jämställdhet och social rättvisa som ideologiska följder.
Är det möjligt?
Här och var i tidningar och radio har folkhemmet i betydelsen en på gemenskap uppbyggd välfärdsstat, återigen kommit att diskuteras. Med följdfrågan om välfärdsstaten överhuvud är möjlig med nyliberala (läs i huvudsak ekonomiska) styrmedel med materiella tillväxtmål och låg inflation framför målsättningar om låg arbetslöshet och social välfärd.
Kommer denna amerikanism också nödvändigtvis att innebära att det sociala skyddsnätet nedmonteras?
Eller kan vi tro på att moderaterna och alliansregeringen också, som man påstår, har ambitionen att bevara den sociala jämlikheten men med den viktiga skillnaden att välfärden i allt högre grad kommer att finansieras med avgifter och försäkringar?
Tror vi att det är möjligt? Och vill vi det? Det är det som nästa valrörelse kommer att handla om.