Rigabuktens nya lyxvillor

Gotland2007-09-25 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Några ensamma joggare löper utefter stranden. En cyklist trampar sakta fram på den hårda sanden. En remsa av blåstång (släke) ligger utefter strandlinjen och markerar att turistsäsongen är över. Vattnet är klart och inbjudande.
Rigabukten har blivit sig själv igen. Under decennier nedsmutsad av hämningslösa utsläpp. Nordens Riviera fick stänga, men är öppnad igen. En internationell miljövårdsinsats, inte minst från Sverige, har gett gott resultat.

Jurmalas trähusstad
I dynkanten blommar den ljusvioletta baltiska marviolen, just som på Gotland ett 15-tal mil bort. Bakom den höga dynen reser sig en mäktig tallskog längs bukten åt båda håll så långt ögat kan nå. Lågvuxen, som på Fårö.
I skogen ligger husen insprängda. Jurmalas berömda trähusstad. Successivt uppförd runt sekelskiftet 1900 och framåt. Vackra trähus med glasade verandor. Romantiska trävillor med snickarglädje.
Trähusstaden, som blev en omtyckt rekreationsort för Sovjets partipampar efter Andra världskriget. Hit och till Krim var de platser dit de kunde fara.
Under 80-talet började området somna in. Många hus förföll. Så kom Lettlands frigörelse 1991. Kommunistoket kastades av. Utveckling, rättigheter och frihet väntade.
Men Lettland drabbades av samma övergångssjuka, som andra lydstater från Sovjettiden. Plötsliga makthavare tog för sig. Skrupelfria näringsidkare tog för sig. De rika blev allt rikare. Folket tappade mark. Klyftorna ökade. Lyxbyggen i kontrast mot fattigbebyggelse.

De nyrikas lyxbyggen
De nyrika har dragit in i Jurmalas gamla skogsstad. Nya makthavare och nyrika i stället för de gamla sovjetpamparna. Trähusbebyggelsen är på väg att dramatiskt förändras.
Visst är det många som renoverar pietetsfullt. En medelklass med känsla för tradition och kultur. Men de nyrika måste skrika ut sin rikedom. De gamla trähusen mejas ner. Upp kommer stenhus, helt i otakt med kulturhistoria och tradition.
Strax innanför dynen, ett stenkast från den blommande baltiska marviolen, ligger ett nybyggt rosafärgat tre-våningshus med diverse utbyggnader. En hög skulptur av en grekisk gudinna hänger på en kolonn vid uteplatsen. Ett vildsvin syns hotfullt mellan några buskar - en skulptur, tack och lov.
Reningsanläggningen till den stora poolen brummar oupphörligt. Tjänstefolk sopar runt poolen och rensar i rabatterna. En Mercedes SL 500 står på gården. Tveksamma oljeaffärer lär ligga bakom pengaflödet till denna lyxvilla.

Det kallas korruption
Mitt emot ligger en italienskinspirerad vit väldig villa med en parkliknande trädgård. Här har tallskogen med sitt lingonris och sina naturliga örter fått vika för anlagda rabatter, låga välklippta häckar och plattbelagda gångar.
Helt i disharmoni med den omgivande miljön. Tre tjusiga bilar står innanför den höga järngrinden. En Mercedes ansluter just i hög fart.
Det sägs mig att man köper sig tillstånd av stadens makthavare. Det kallas bestämt korruption. Pengar har ingen moral.
I varje hörn av de höga staketen sitter starka strålkastare, detektorer och videokameror. Människorna där inne i husen är rädda.
Kommunistregimens pampar har ersatts av den unga demokratins nyrika människor. Båda med smutsiga händer.
Läs mer om