Rika direktörer kan effektivt bekämpa världens fattigdom
Bonusar och fantasipensioner gör direktörer stormrika. Fler borde se världens fattigdom och göra som Percy Barnevik. Han jobbar nu hårt för att få fattiga i Indien att klara sig.
Foto: Åsa Westerlund / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Låt vara att man tvingades krypa till korset. Strax efter trampade AMF ner i gungflyet. Med såväl facket som näringslivet i styrelsen. Upp kravlade en knappt igenkännbar styrelseledamot, Wanja Lundby-Wedin.
Kvinnor och barn drabbas värst
Den andra världen lyfts fram i en rapport från premiärminister Gordon Brown. En värld av kvinnor och barn som far särskilt illa av den globala finanskrisen. En värld där barnadödligheten på grund av krisen hotar att dramatiskt öka. Mödradödligheten likaså. En värld långt från bankvärldens och näringslivsvärldens stängda styrelserum.
Gordon Brown har insett att finanskrisen kan drabba de minsta i världen. Han har samlat kollegor, Jens Stoltenberg från Norge, Ellen Johnson-Sirleaf från Liberia, finansministern Giulio Tremonti från Italien plus världsbankspresidenten, till ett initiativ att analysera krisens humanitära konsekvenser.
Den svenske Sida-chefen Anders Nordström har lett arbetet. Rapporten konstaterar att finanskrisen slår hårt mot dem som redan har en utsatt situation, kvinnor och barn.
Finanskrisen undergräver den humanitära utveckling som ändå har skett under senare år. En finanskris som ytterst har utlösts av girighet och ekonomisk vulgaritet. Rapporten fokuserar på hälsofrågor. Bland annat konstateras att de fattiga länderna årligen bara avsätter 24 dollar per person, medan de rika spenderar 4 000 dollar.
Skillnaderna är stora, orättvisorna därmed skriande. Detta vet vi redan, men påminnelser behövs. Med den verkan de hava kan. Samtidigt pekar rapporten på positiva trender, som att hiv/aids minskar något, att vacciner mot malaria och TBC får allt vidare spridning.
Två världar, alltså. Kan de mötas? Jo, om man vågar öppna styrelserummens fönster för att släppa in världen. Frånvaron av markkontakt tycks hittills varit total. Men inne i varje människa finns en varm medmänniska, också bland "näringslivets toppar".
Inte leva på oxfilé
De som cashar in årslöner på upp emot tio miljoner. Vad de nu skall med alla dessa pengar. Det måtte bli ensidigt att dagligen äta oxfilé och shoppa märkesplagg. En medmänniska finns dock, men nedtryckt av pengar och makt. Osynliggjord. Som vill upp till ytan för att få livsrum. Ty, det är att vara människa.
En som öppnade fönstren mot världen var "näringslivstoppen" Percy Barnevik. Jag har skrivit om honom tidigare. När han väl såg världen drabbades han och lät medmänniskan stiga upp ur djupen. Arbetar lika besatt och resultatinriktat som någonsin tidigare. Nu i den humanitära organisationen "Hand in Hand".
Ett namn med avgörande symbolik. Nu handlar det om medmänsklighet, rättvisa och demokrati. Då om att tillfredställa aktieägarnas ekonomiska förväntningar. Nu att lyfta kvinnors kraft och initiativförmåga. Då att lyfta vd:ars löner. Nu att förbättra gatubarnens situation och att satsa på utbildning för kvinnor och barn. Helt enkelt satsa på en medmänsklig och rättvis värld. Fler borde den vägen vandra.
Korrumperas även kvinnor?
Man vill hoppas att SCB:s vd Annika Falkengren menar allvar med sin stora ånger. Men Wanja Lundby-Wedin kör en annan stil. Har inte sett, inte förstått. De 24 styrelseuppdragen frestar förstås på ögon och förstånd.
Frågan är nu om det finns ett kvinnligt ledarskap som gör skillnad i näringslivet. Är det någon idé att driva frågan om kvotering. Eller är det så illa att makten korrumperar även kvinnor?