Rysskräcken gynnar ingen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Däremot håller jag inte alls med i hans funderingar som insinuerar att Sverige kan befinna sig i en framtida krigszon. Wolodarski bekymras av att detta är fallet samtidigt som Försvaret gjort en obegriplig ekonomisk satsning.
Det som skett inom det ekonomiskt trängda Försvaret, där närmare fyra miljoner kronor satsats på att göra en fånig reklamfilm, är inte på något vis acceptabelt. Det är ett fruktansvärt oansvarigt sätt att förfara med offentliga resurser. Därmed inte sagt att vi nu sitter pyrt till och nu kommer ryssen och tar oss.
Vad löser en upprustning?
Över huvudtaget känns Wolodarskis text ändå så typiskt borgerlig, och därtill gammaldags. Är det mer resurser till Försvaret som skall ordnas, genom att hetsa upp befolkningen över ett eventuellt misstänkt hot? Vad löser en upprustning? Har vi fortfarande inte kommit längre än så här?
Kanske är det istället dags för Sveriges utrikesminister Carl Bildt (m) att på allvar börja kommunicera med grannlandet i öster. Borgerligheten hyser av hävd och ohejdad vana en enorm rädsla för ryssarna (förutom om man kan göra affärer med dem, vilket Bildt gärna gjorde tidigare), men det är ju fullt möjligt att föra samtal med Ryssland. Ryska politiker säger själv att deras nation är en ung demokrati, som omvärlden måste ha tålamod med.
Om Rysslands demokratiutveckling håller på att gå åt skogen, vilket mycket väl kan vara fallet, är Sverige inte på något sätt behjälpliga genom att bygga ut det egna försvaret och planera för motattacker efter eventuella kränkningar eller anfall. Lösningen i sådana här lägen måste alltid vara samtalet, ifrågasättandet, markeringarna. Markeringar från äldre demokratier biter i det långa loppet så mycket bättre än militärt revirpinkande.
Att, istället för att sätta ner foten och gentemot Försvaret och ansvariga tjänstemän markera olämpligheten i reklamfilmen, måla upp en bild av stundande säkerhetspolitiska kriser, följda av skarpa lägen, är att bita sig själv i svansen.
Militär närvaro i Östersjön
Rädsla skapar bara otrygghet, på otrygghet följer kris, oavsett vad som egentligen sker i omvärlden. Det sista Sverige behöver är en ny vända med rysskräck, vilket Wolodarski säger sig inte heller vara ute efter. Rysskräcken fyller ingen funktion och gynnar ingen.
Rysskräcken är dock djupt rotad i borgerligheten. Vi ser den också ifråga om Nord Stream. Då är det emellertid andra än Wolodarski som viftar med borgerlighetens fana och samtidigt talar om oroväckande militär närvaro i Östersjön.
Som om det vore det största problemet. Hur vi än vänder och vrider på det hela, hur rädda vissa av oss än är för främmande makter, står vi ändå maktlösa inför det potentiella hot som gasledningen kan innebära för miljön i Östersjön. Det är det som debatten borde kretsa kring. Innan vi vet hur gasledningen påverkar miljön i Östersjön, fyller det ingen som helst funktion att spekulera i upplevda eller inbillade säkerhetspolitiska hot.
Borgerlig dubbelhet
På samma sätt är det lönlöst att använda Försvarets fåniga reklamfilm, som en anledning till misstänksamhet och eventuell upprustning. Där borde diskussionen istället handla om hur ett liknande misstag kan undvikas i framtiden. Dessutom, om fyra miljoner kronor kunde avvaras, är Försvarets kostym kanske fortfarande för stor?
Wolodarski säger att det för hans del inte alls handlar om rysskräck, för att i nästa andetag räkna upp alla saker, som gör honom rädd för ryssen. En rädsla som han högst sannolikt vill sprida. Men dubbelhet är å andra sidan inget nytt hos borgerligheten.
Vi har sett det ett flertal gånger sedan regeringsskiftet, hur man säger en sak och menar en annan. Förhoppningsvis är Bildt och Reinfeldt tydligare i sina budskap framöver, gentemot Ryssland och gentemot Nord Stream. Annars Wolodarski, är det verkligen fara på färde.