Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det som kunde anas är nu bekräftat. Alliansregeringens strategi i årets Almedalsvecka var inte att profilera partipolitik utan att profilera regeringsarbetet. Fyra ministrar har fått ägna sig huvudsakligen - ja, närapå uteslutande - åt sitt ansvarsområde. Eller som folkpartiministern Nyamko Sabuni sa på presskonferensen inför det avslutande Almedalssamtalet: "Jag koncentrerar mig på min ministerportfölj".Så här går det att taktiskt lägga upp den inbördes fördelningen under en Almedalsvecka året efter ett val och med tre år till nästa. Men det måste bli en engångsföreteelse. De återstående tre åren måste även partipolitiken ges utrymme, och då företrädesvis genom varje enskilt partis ordförande. Så välkommen nästa år Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Jan Björklund.Detta inte sagt för att de som stått på scenen i stället för partiledarna har misskött sig. Tvärtom har de med all önskvärd tydlighet klargjort sin roll. Det var för övrigt mycket märkbart i Nyamko Sabunis avslutande tal. Hon visade hur Sverige fungerar som "det glömda Sverige" inom hennes ansvarsområden. Att vissa välmående kommuner inte ser ett mottagande av flyktingar som en roll i sitt samhällsansvar fick stark kritik. Hon nämnde Vellinge i Skåne som ett dåligt exempel. Samtidigt betonade hon att en del, exempelvis Malmö, tar ett ansvar större än de egentligen är förmögna till. De hinner helt enkelt inte med hela den ansvarsfulla kedjan med att inlemma flyktingar i det svenska samhället.En rejäl runda med kommunalråd, dock inte från Sveriges alla 290 kommuner, är det som nu står på agendan för Sveriges integrations- och jämställdhetsminister.
