Sahlin schabblar bort makten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Eller snarare har det gått utför sedan Mona Sahlin missförstod sitt mandat från socialdemokraternas partistyrelse. Där hade man sagt att man inte ska inleda ett organiserat samarbete med vänsterpartiet så länge de inte accepterar det ekonomiska regelverket med budgettak, överskottsmål och självständig riksbank. Men det betydde inte att partistyrelsen hade gett Sahlin ett öppet mandat att flytta ihop med miljöpartiet.
Socialdemokrater i allmänhet och ledande personer i synnerhet gillar inte tanken på att dela Rosenbads korridorer med andra partier. Göran Persson upprepade med bestämdhet i förra valet att han söker mandat för en socialdemokratisk regering. Även om den taktiken förmodligen inte skulle fungera i valet 2010 - det gjorde det inte 2006 - så är självbilden ändå att partiet ska regera. Ensamt.
Mona Sahlin beslutade sig ändå för att visa upp ett regeringsalternativ för väljaren: s + mp. Hon fick dock backa och öppna dörren för vänsterpartiet. Därefter har det diskuterats ekonomi mellan de tre partiernas ekonomiska talespersoner. I skrivande stund har partiledarna tagit över och Sahlin är "hoppfull" inför att de ska hitta en lösning alla tre.
I synen på vad som stärker ett partis position är vänsterpartiet och socialdemokraterna varandras motsatser. Vänsterpartiet skulle inte vinna på att gå med på en uppgörelse: just nu är de opinionsmässigt starka och deras väljarbas är mer intresserad av renlärig vänsterideologi än kompromisser som kan leda till faktisk regeringsmakt.
Verkligheten är alltså inte direkt socialdemokrater och vänsterpartisters bästa vän. För väljaren i gemen frågar efter regeringsalternativ som fungerar. Och få tror att miljöpartiet och socialdemokraterna får egen majoritet i riksdagen. Med nuvarande position som både opposition inom oppositionen och mot regeringen skulle vänsterpartiet kunna få många egna röster, men förlora allt inflytande. Och även om vänsterpartisympatisören föredrar ideologiskt debatt så gillar partiledningen makt.
De stora förlorarna på den senaste tidens debacle är socialdemokraterna och vinnarna är miljöpartiet och vänsterpartiet. De får oproportionerligt stort mediegenomslag - miljöpartiet har gjort sig regeringsfäiga och vänsterpartiet är den enda radikala oppositionen.
Mona Sahlin har det inte lätt. Hon är den första socialdemokratiska partiledaren sedan Hjalmar Branting som valts utan att direkt bli statsminister. Om det dessutom blir så att de rödgröna förlorar riksdagsvalet 2010 kommer hon också att vara den enda socialdemokratiska partiledaren som aldrig varit statsminister.