Samsyn eller konflikt i skolan
Skolan är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Skolan måste vara bra och ge alla elever goda kunskaper, från första skoldagen i årskurs ett till studentdagen. Alla behöver en bra utbildning för att kunna ha en bra grund att stå på när de ger sig ut i vuxenlivet.
Foto: Petra Jonsson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men Dahlströms "felskrivning" är kanske ändå förklarlig, då hennes budskap handlade om den föräldraroll som uppfostrare, som hon menade att föräldrarna abdikerat från och att detta påverkat skolan negativt. Kanske har hon rätt i den förmodan.
Tisdagens skoldebatter i Almedalen handlade dels om Skolan efter valet 2010 dels om skolan blir bättre av kunskapsmätning (betyg och kontroll). Den första debatten med deltagande från alla de politiska partierna sammanfattades av Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén som ett bevis för att politikerna idag är mer oeniga än någonsin samtidigt som samtliga partier i sina slutanföranden talade om nödvändigheten av samsyn och gemensamma ståndpunkter för att ge skolan långsiktighet och arbetsro.
Att diskussionen under debatten bestod av dueller byggde under för konfrontationer, där moderatorn Annika Hagström såg som sin viktigaste uppgift att blåsa under motsättningarna. Det blir roligt för publiken, men egentligen föga konstruktivt.
Goda resultat
Den andra debatten som handlade om utvärdering i skolan hade sin utgångspunkt i den konkreta verklighet som Haninge kommun genomlevt utifrån omdömet i DN debatt om att ha Sveriges sämsta skolor. De båda politikerna i panelen, nuvarande kommunalrådet Martina Mossberg från moderaterna och före detta kommunalrådet Robert Noord från socialdemokraterna, visade upp en imponerande samsyn och beredvillighet att samarbeta, något som givit goda resultat och som efterlystes i den första debatten.
De båda forskarna Elisabeth Nihlfors och Astrid Petterson talade om utvärderingarnas och kunskapskontrollernas betydelse för skolarbetet och det är det lätt att hålla med om även om betygsfrågan alltjämt tycks vara minerad mark och därför undveks. Men det viktiga är kanske ändå det som inte sas, nämligen att forskning om skolan egentligen inte tas på allvar ute i skolorna och kommunerna. Många forskare lever i ett elfenbenstorn och är nöjda med det. Läroplanerna skrivs under medverkan av pedagogisk expertis, men lyckas ändå aldrig bli ordentligt genomförda och än mindre accepterade.
Resultatet har blivit en skola som ett nationellt bygge som hotar att rämna under trycket från den kritik som riktas mot skolan för att den antingen är för rigid eller för löslig i konturerna.
Vad som fordras är den samsyn om skolans framtid som snart nog alla i ord säger sig vilja ha, men som ingen ändå vill eller kan formulera. Under partidebatten fanns en aning hos socialdemokraternas taleskvinna Marie Granlund om vad som måste göras annat än konfrontera som vänsterns Rossana Dinamarca.