LEDARE: Satsa på bättre välfärd istället för fler stridsvagnar och Jas

I år är det 200 år sen det dramatiska året 1809. Då berövade Ryssland oss hela "östra riksdelen". Finland som varit svenskt i 600 år, blev ryskt protektorat. I Stockholm iklädde sig kungen, Gustav IV Adolf, Karl XII:s vapenrock och lät avbilda sig som krigarkung, för att stärka den retirerande svenska armén.
För att hugfästa det minnet har vår regering drabbats av ett liknande hugskott. Gotland är försvarslöst! Något måste göras för att visa vår goda vilja. Vi placerar 14 stridsvagnar på ön. Det måste ju visa befolkningen att den gamla krigarandan lever. Här släpps ingen (rysk) djävel över bron! De skall motas bort med goda svenska stridsvagnar.
Vem i all sin dar har behov av stridsvagnar idag? Utom Rolf K Nilsson. Han vill kunna visa upp att han uträttat något för Gotland under sina fyra år i riksdagen. När det gällde länsrätten helt nyligen, då snek han sig undan för att slippa rösta mot sin regering och för Gotland. Han som skulle bli så bråkig i riksdagen, hette det när han röstades in. Inte har man hört, att han någon gång drivit frågan om Gotlands kommunikationer.

I garage på Gotland
Man undrar om den som kläckt idén med de 14 stridsvagnarna har tänkt ett dugg. De skall ställas i garage på Gotland. Sådana måste vara mycket säkra för att inte utsättas för skadegörelse och inbrott. De måste bevakas och underhållas. Är det verkligen ett meningsfullt jobb för någon.
Soldater måste komma hit ibland och övas att köra vidundren. Tänk om ryssen passar på att luftlandsätta sina ockupationstrupper nån dag när inga soldater finns på Gotland. Skall hemvärnet ut och köra stridsvagn då?
Man har räknat ut att det här nöjet kommer att kosta staten 200 miljoner kronor. Det kan då jämföras med andra behov i vårt samhälle. Gotland, liksom många andra kommuner, skulle behöva ökade statsbidrag för att klara välfärden. Arbetslösheten stiger på många håll, fler förlorar jobbet. Då minskar statsbidragen, eftersom de står i direkt förhållande till skattekraften i hela landet. Kommunen skulle säkert välkomna bara hälften av de 200 miljonerna. Då kunde pengarna komma till nytta.
Det finns ännu starka krafter i Sverige som inte har övergett den gamla strävan att vara en av världens främsta vapenproducenter. Tillsammans med allt vårt prat om fredsskapande insatser. Som jag minns diskussionerna kring 1980, så var det så, att socialdemokraterna hade beslutat säga nej till Jas-projektet. Men några s-riksdagsmän från Linköping vägrade rösta mot Saab:s intressen. Så man satte igång det största förlustprojekt Sverige nånsin satsat på.

Gökungen Jas
Minns ni när Jas dök i marken vid en provflygning, "landets dyraste jordfräs". Eller när ett Jas-plan med en hårsmån undvek att meja ner massor av människor på Västerlångbron i Stockholm. Försäljningen av "Gökungen" har varit ett ständigt bekymmer för svenska statsministrar ute i världen. Ingen behöver Jakt- Attack- och Spaningsplan. Krig går inte till på det sättet numera.
Jas-projektet har kantats av ständiga mutskandaler. Just nu pågår rättegång i Sydafrika mot misstänkta mutor i samband med Jas-köp. Ändå kan vår regering inte avhålla sig från att försöka ge vapenindustrin mer konstgjord andning. Vad är stridsvagnarna annars? Måste vi på Gotland finna oss i något så ovärdigt och meningslöst?

Ledare: Satsa på bättre välfärd istället för fler stridsvagnar och Jas