Se orsakerna till bonusvansinnet!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett annat argument är att hon inte begripit vad hon medverkat till och är lurad. LO:s dåvarande avtalssekreterare Erland Olausson satt i AMF:s ersättningskommitté som utredde de aktuella pensionsvillkoren. Förstod inte han heller? Och Lundby-Wedin har faktiskt godkänt ett liknade avtal för Folksams chef.
Mutade bonusbärare?
LO-chefen får 70 000 kronor om året för att sitta i AMF-styrelsen och har skrivit under ett antal årsberättelser utan att förstå. Ändå anser hon sig värna pensionsspararnas pengar, men glömmer att nämna att en fjärdedel av AP-fonderna har försvunnit bara under det senaste året. Vem är egentligen lurad?
Kanske ska vi inte förblindas av visserligen befogad upprördhet över gräddfiler, en upprördhet som nu plötsligt delas av såväl regering som Svenskt Näringslivs vd. Borde inte bonusbärarna också bli upprörda och känna sig förolämpade? Som om de inte skulle göra sitt jobb för lönen, utan mutor.
Ser vi den logiska följden av ett system som styrs av en ganska liten klick, som kliar varandras ryggar och köper sig lojaliteter.
Behövs ingen politik?
Med hänvisning till marknadens föregivet objektiva lagar har de kväst nästan all opposition, överfört enorma resurser från det gemensamma ägandet till det privata och dramatiskt ökat klyftorna i samhället. Kritiken mot bonussystemen får inte användas för att skymma detta grundproblem.
Om marknaden vet svaret på alla frågor, behövs då längre någon politik? Svaret på den frågan har länge varit självklart för ekonomerna. Personligen känner jag väl till detta efter långa diskussioner med en äldre bror som för en tid var Sveriges representant i Världsbanken.
För dessa ekonomer är utrymmet, till exempel för löneökningar, möjligt att objektivt fastställa och löneförhandlingar därför helt överflödiga. Problemet är att detta synsätt i princip kan ha övertagits av fackföreträdare som inte vågat utmana marknadens diktatur.
Styrkan avgör lönen
Det finns inget objektivt utrymme! Utrymmet bestäms av styrkeförhållanden mellan krafter i samhället, krafter som satsar på banker eller på barn.
1 300 människor demonstrerade på Visbys gator i förra veckan och påminde om den nästan bortglömda politiska kraft som inte accepterar marknadens diktat och som därför inte anser att barnen ska betala priset för finanskrisen.
Det är den kraften som fackföreningarna måste bygga på för att inte låta sig luras.