Sexköpslagen är förtryckande
Sexköpslagen är en stigmatiserande och förtryckande lag.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men Bauer är inte representativ för alla människor, och sex i sig självt skadar faktiskt inte någon. Tvärtom är det, som Haroian säger, "en effektiv spännings- och ångestreducerare.. det är självbekräftande.. helar kroppen och onödiggör ovälkomna sjukhusbesök".
Problemet i vårt samhälle och detta vänder jag mig särkilt mot, är att moralentreprenörer i egna syften utnyttjar den under 2000 år inpräntade sexualskräck, som stympat sexualiteten till att bara vara något som får utövas under omständigheter som stämmer med medelklassnormen (och som stämplar och stigmatiserar dem som bryter mot dessa normer). Hur tror Bauer de känner som drabbas av sexköpslagen?
Hannars köp av sex
Bauer påstår att jag är en "panisk försvarare" av sexköpslagen, så jag förstår att hon inte fattat mycket av vad jag sagt. Jag är en "panisk försvarare" av människors rätt att ta egna beslut och slippa "goda" "räddare", vilka i strävan att stöpa världen efter sin egen världsbild, tar sig rätten att införa förtryckande lagar. För det är precis vad sexköpslagen är, en stigmatiserande och förtryckande lag.
När det gäller skydd mot våld och övergrepp har vi redan lagar som reglerar detta, så lagen är fullständigt onödig, förutom för att tillfredsställa (radikal)feministers stigmatiseringsbehov av män.
Angående sex som "handelsvara" så var mitt inlägg ett svar på Kjellbergs fråga varför det (nästan) bara är män som köper sex. Men med handelsvara avser jag inte endast sexköp, vilket Bauer tycks tro, när hon felciterar mig angående hannars köp av sex.
Låt mig ta ett exempel: För ett par år sedan hörde jag en kompis till mina söner beklaga sig över att hans flickvän inte ville ha lika mycket sex som han, "men", tillade han, "om hon vill att jag ska gå och handla godis kan jag få en avsugning". Det här fenomenet är väl känt hos män, att sex används som en gratifikation av kvinnan, och att han ofta måste kämpa för att få sin belöning.
Skillnaden i sexdrift mellan män och kvinnor förklaras med den så kallade "Föräldrainvesteringsteorin", och den har visat sig stämma i ALLA världens kulturer (exempelvis Schmitt, därmed inte sagt att inte många kvinnor kan ha stark sexdrift).
Kvinnor väljer yrket frivilligt
Att ideologer, genus och feminism idag indignerat förnekar detta har uteslutande med ideologisk moral att göra, och som antropologen Donald Symons säger: biologi är ett ÄR, moral är ett "så tycker vi att det ska vara".
Det kan aldrig vara cyniskt att vilja höja diskussionen från fantasisiffror, "mörkertal", ideologiska "sanningsmodeller", till att den ska beakta alla omständigheter.
Som att den nyzeeländska regeringsrapporten säger att sextrafficking inte existerar (vilket också stämmer med svenska fakta), att Vanweesenbeck, Crime and Misconduct Commission i Australien och Stieb kommer fram till, att prostituerade kvinnor bara marginellt mår sämre än den genomsnittliga kvinnan, eller att de flesta kvinnor väljer yrket frivilligt. Lennart Lindgren talar om "ett medeltida mörker", men han själv är en talande representant för ett sådant. Jag har redan förklarat detta med FN-siffror, så jag ska fokusera på de påstådda 500 000 traffickingoffren i Västeuropa.
Det existerar ingen källa för denna siffra. IOM brukar anföras, men de tror att siffran är påhittad av en journalist. Trots det har amerikanska UD (som är tung instans för FN) framfört siffran, med hänvisning till IOM! Det absurda i siffran understryks också av att, om den stämde, 11 000 sextraffickingoffer skulle komma hit varje år.
Det tror inte ens den mest ovetenskapliga av organisationerna i Sverige, Ecpat, på, som hävdar 400-600 offer. Att jämföras med det inte fullt ett traffickingoffer som kan beläggas årligen!
Om Lennart Lindgren inte har ett uns trovärdighet i framförandet av fantasisiffror så gäller det också påståendet att "ingen människa... prostituerar sig frivilligt".
Prostituerade får inte berätta
För denna artikel har jag lagt ut en länk till P1:s morgonprogram 20/12 förra året, då pensionerade Ingegerd ringde in. Lyssna till hur hon berättar hur hennes självkänsla, människovärde och självaktning höjdes av hennes yrke som prostituerad (www.oeisspeis.se/audio/ingegerd.mp3).
Det som är cyniskt är att hon och andra prostituerade inte släpps fram att berätta och att folk, när de försöker kasta ljus på den verklighetsförfalskning, som genomsyrar hela samhället i denna fråga, påstås "paniskt" försvara sexköp. Vår justitieminister sa i riksdagen 23 oktober förra året, att det är en "främmande syn" hos oss, att låta prostituerade få komma till tals i frågor som rör dem.
Uppenbarligen anser hon, och många andra, att det bara är de politiskt korrekta medelklassaktivisterna, som klarar att tolka de prostituerades "skador". Det, om något, Annamaria Bauer, är cyniskt!