Sexuella övergrepp ger kvinnor psykisk ohälsa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det som Pålsson skriver om är så fruktansvärt svårt att läsa om, men det tar upp ett mycket angeläget problem, som inte får glömmas bort.
Smärtan och skriken inombords
Unga kvinnor med självskadebeteende är så mycket svårare att bemöta, eftersom de ju vänder sin smärta inåt, mot sig själva. De skär sig, bränner sig, utsätter sig för enorma risker, för att döva smärtan och skriken inombords. Men, att hjälpa dem, att se dem, är en fråga om liv och död.
Vi människor, men i ännu högre grad barn och unga vuxna, är "färskvaror". Det som går fel i deras liv kan inte göras ogjort, menen är för livet. Men, smärtan kan lindras, med rätt sorts bemötande och behandling.
Ändå hamnar just självskadebeteende, och i hög utsträckning unga kvinnor med dubbeldiagnoser (dels ett missbruk, dels en psykisk diagnos) ofta mellan stolarna och i statistiken sorteras de ofta in i gruppen "övrig psykisk ohälsa". En grupp som man tack och lov på senare tid åtminstone börjat tala om, men fortfarande förefaller ha svårt att riktigt kunna hantera.
Detta blev tydligt inte minst i den utredning som gjordes i Gotlands kommun, där man kom fram till att man allt som oftast har rätt vårdnivå i psykiatrin. Den brist man pekade på, och som kräver en ny utredning för att komma till rätta med problemet, är just den så kallade övriga psykiska ohälsan.
Där finner vi nästan alltid enbart unga kvinnor, som knappt hörs, knappt syns, men som mår så fruktansvärt dåligt. Eller så syns och hörs de oerhört mycket, just för att bli sedda, stoppade i tid. De hatar sig själva så oerhört mycket, deras självbild är helt förvriden.
Mitt i vårt välfärdssamhälle finns dessa trasiga människor, som inget hellre behöver, än att få rätt bemötande och behandling.
Jag blev oerhört berörd av Pålssons självbiografi, som är både sorglig, men samtidigt hoppfull. Pålsson är idag helt drogfri och kan allt bättre hantera sina inre "demoner", som hon kallar dem.
Men, hennes tillfrisknande förefaller ha handlat mycket om egen vilja, och väldigt lite om psykiatrin, som var i stort sett oförmögen att hjälpa henne. Hennes problematik passade aldrig riktigt in.
Förbättra psykiatrin!
Jag sätter stort, och kanske naivt, hopp till den nya utredning, som nu ska göras för att bättre lindra/bota den övriga psykiska ohälsan.
Inom begreppet övrig psykisk ohälsa ryms många lidande unga människor, vars hela tillvaro beror på det stöd samhället eventuellt kan erbjuda dem. Vårt samhälle har absolut inte råd att förlora dem till destruktivitet och död.