Ska regeringen skriva historien?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De hävdar det riskabla med att en sittande regering kan använda skolans historieundervisning som sitt ideologiska vapen genom att plocka ut olika historiska hädelser, som man särskilt skall informera om. Tre forskare från Högskolan på Gotland står bakom. Det är bra att vår Högskola syns i aktuell debatt.
Historieskrivning i statens tjänst
Det påtalas i debattartikeln att Forum i lärarhandledningen för kampanjen skriver, att i en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst. Detta får väl sägas vara överraskande aningslöst och oförsiktigt. Med det nuvarande initiativet från regeringen (staten) har man lagt sig farligt nära denna formulering.
Nu är inte kommunismens övergrepp mot miljontals människor vilken händelse som helst. Den måste man protestera mot.
Men som jag förstår är forskarnas kritik främst principiell. Att en regering skall hålla tassarna borta från hur man informerar om historiska händelser. Att man inte får ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria.
Bakgrunden är dåvarande statsministern Göran Perssons lovvärda och uppskattade initiativ om en informationskampanj för att påminna om Förintelsen.
Det skedde efter en enkät som visade en brist på kunskap hos svenska ungdomar om vad som hände under Hitlers nazitid. Informationskampanjen fick stort genomslag, inte minst genom benämningen "Om detta må vi berätta".
Det fel man sedan gjorde var att upphöja kampanjen till en statlig myndighet, Forum för levande historia. Bättre hade varit att bilda en stiftelse med tydligt uppdrag och med kunniga historieforskare och samhällsvetare där bakom. Än bättre hade nog ändå varit att låta kampanjen glida in som inspiration i den ordinarie historieforskningen och historieundervisningen.
En lång rad folkmord
Som bekant finns det en lång rad övergrepp mot människor genom historien som man må berätta om: 10 miljoner människor mördades i Kongo för drygt hundra år sedan genom kung Leopolds skräckvälde.
Likaså slavhandeln som skördade miljoner offer plus ett grundskott mot människovärdet, etniska rensningar på Balkan och i Rwanda, folkmordet på armenier i början av 1900-talet. Till denna mörka historia sällar sig förstås kommunismens övergrepp historiskt och i nutid. Går man längre tillbaks i mänsklighetens historia finns det mer att plocka fram.
Historia skall ge kunskap om det förflutna, så att människan kan orientera sig i tiden och förstå sitt samhälle. Därmed lägga en grund för kritiskt tänkande och aktivt deltagande i uppbyggnad av demokratiska samhällen.
Låt historieforskningen styra
Den aktuella kampanjen visar att det är svårt, för att inte säga olämpligt, att en sittande regering bestämmer vad som är värt att informera om.
Dessa mörka sidor i människans historia bör nog tas fram genom historieforskning, historieundervisning, läroboksutgivning och inte minst ett aktivt deltagande i debatten.
Men oförsiktigheten från regeringen fortsätter. Nu när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth avfärdar kritiken med att debattartikeln har en klar vänstervinkel och att det skulle finnas en större förståelse för kommunisternas brott.
Ett häpnadsväckande uttalande, som buntar ihop de 253 forskarna på ett synnerligen okänsligt sätt.
Detta stärker bara kritikernas krav på, att det är olyckligt att historieinformation styrs från den regering, som just sitter vid makten.