Skapa ett gutniskt skriftspråk
Idag är gutamålet bara ett talspråk. Wera Svensson vill att man skapar ett gutniskt skriftspråk, så gutniskan blir ett levande språk.
Foto: Söderlund Tommy
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nyligen satt en väninna och jag och pratade med en flicka som deltagit i vår gutamålskurs på Donnergymnasiet i Klintehamn. Vi undrade vad hon skulle vilja arbeta med. "Kanske rädda utrotningshotade djur," sa hon. Då utbrast min väninna: "Och här sitter vi och försöker bevara ett utrotningshotat språk."
Fram till modern tid
Världens otaliga små språk försvinner i mycket snabb takt. Gutamål är ett typiskt sådant. Det går liksom jylländska, skånska, Älvdalsmål och så vidare tillbaka på ett gemensamt urnordiskt språk. När människorna spred sig över Skandinavien, utvecklades språket åt olika håll.
Våra förfäder som landade här på Gotland, de pratade gutniska. Den äldsta och enda urkund vi har från medeltiden, är Gutalagen. Dess språk går väl att känna igen i det som talats på Gotland fram till modern tid, när svensk skola och så småningom svensk radio och svensk TV håller på att utplåna det som eget språk.
Här saknas ett led. Av de många svenska dialekterna skapades ett svenskt riksspråk. Det liknar mest talspråket i Uppland och Sörmland, men ingen svensk talar exakt som han skriver. Ingen säger mig, dig, sig, till exempel. Detta hände aldrig på Gotland. De som kunde och behövde skriva, de skrev först på danska, sen på svenska. Alltmedan folket fortsatte att tala gutniska.
För fem år sen besökte jag vänner på Ibiza, en spansk medelhavsö. Deras treåriga dotter som gick i förskola, undervisades där i både riksspråket spanska och det egna språket. Jag vet inte vad det heter, men det har naturligtvis liknande bakgrund som gutamål. Människor på en ö var förr ganska isolerade, deras språk kom att skilja sig från fastlandet. Men på Ibiza är man alltså rädd om sitt eget språk. Man fortsätter att utveckla och vårda det.
Komiskt inslag i lokalrevyer
På Gotland är känslan för vårt språk mycket kluven. Det har använts som komiskt inslag i lokalrevyer. Det ansågs simpelt att "prata flatt". Gutamål undertrycktes av skolan för inte så länge sen. Alla skulle prata och skriva svenska. Nu finns knappast någon under 70 år som spontant talar gutamål. På Gotland talar man gotländska, som är en svensk dialekt med vissa bevarade drag från gutniskan.
Är det viktigare att bevara en utrotningshotad djurart eller en sällsynt växt än att bevara ett språk? Jag tycker att språket är minst lika viktigt. Det är språket som bär vår kultur. Många är medvetna om att svenskan kämpar för att hävda sig mot den allt förkvävande engelskan. Hur kan man då arbeta för ett litet, nästan dött talspråk som gutniska är idag.
Bara på ett sätt, menar jag. Genom att medvetet skapa ett gutniskt skriftspråk. Det måste utgå från de ordböcker vi har från 1800-talet, när språket ännu levde. "Ett konstruerat språk", säger en del. Inte mer konstruerat än den hebreiska som talas i Israel. Ännu lever människor som växt upp med endast detta talspråk, före den svenska radion. De är vår länk till framtiden för vårt språk.