Skarp LO-kritik ger underkänt för Persson

Irene Wennemo är chef för LO:s näringspolitiska enhet och kritiserar nu öppet hur regeringen Persson agerade i de arbetsmarknadpolitiska frågorna. Arkivfoto: Krister larsson/Scanpix

Irene Wennemo är chef för LO:s näringspolitiska enhet och kritiserar nu öppet hur regeringen Persson agerade i de arbetsmarknadpolitiska frågorna. Arkivfoto: Krister larsson/Scanpix

Foto: Krister Larsson/ SCANPIX

Gotland2007-11-13 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att ta del av LO:s huvudrapport inför kongressen i maj 2008 är nästan som att läsa ett partiprogram. Här finns det mesta med. Inte bara arbetsmarknadspolitik och det som i övrigt brukar räknas till fackliga frågor. När den politiska grenen av arbetarrörelsen befinner sig i oppositionen ökar frimodigheten att säga sanningar hos LO. Ett utmärkt exempel på detta finns i en intervju med Irene Wennemo, chef för LO:s näringspolitiska enhet, i en annonsbilaga inför kongressen i maj nästa år.
Där skräder hon inte orden. "Jag tycker att det vilade en håglös stämning över regeringen under de här åren". Och det är inte regeringen Reinfeldt som avses utan den LO långt mer närstående ministären Persson.

Självtillräcklig
I intervjun säger hon vidare att denna regering "upplevdes" som "självtillräcklig". Ja, hon kunde ha tagit bort upplevdes. Den var naturligtvis självtillräcklig som inte hade förmåga att ta till sig informationen om det stora utanförskapet i samhället.
Irene Wennemo nämner själv sjukskrivningspolitiken och att så många tilläts bli förtidspensionerade. Och hon kunde ha lagt till det faktum att så lite gjordes för att få tillbaka det ökande antalet långtidsarbetslösa i arbete.
När liknande kritik framfördes före valet av LO:s egen utredare, Jan Edling, blev hans situation så hopplös att han sa upp sig. Så visst är det högre i tak när socialdemokraterna inte regerar!
Även i övrigt är det tvivelsutan bra för LO att inte behöva ta hänsyn till vad "partiet" tycker. Det gör att man i ökad utsträckning strävar efter att använda sig av den i högtidstalen så omhuldade "svenska modellen" för att få inflytande. Man väljer helt enkelt kollektivavtalsvägen.

Samtal med näringslivet
LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, gjorde till exempel i somras ett utspel om att hon vill inleda samtal om ett nytt huvudavtal med Svenskt Näringsliv, bland annat om arbetsrätt och konfliktregler. Sådana kommer det nu också att bli.
Samtidigt som det finns dessa positiva drag i en fackföreningsrörelse i utveckling håller man envist fast vid att vara nästan som ett parti.
Självklart har facket både rätt och skyldighet att ha synpunkter på arbetsmarknadspolitiken, de sociala trygghetssystemen vid arbetslöshet, sjukdom med mera. Liksom frågor som anknyter till detta. Men när man kräver tredelad föräldraförsäkring (en ståndpunkt som det i sak går att ha all sympati för), stopp för vårdnadsbidraget och säger nej till att trafiken skall svara för de kostnader den orsakar, är man inne på fel väg. Då finns det på nytt anledning utropa: Skomakare bliv vid din läst!
Läs mer om