Amerikanska pedagoger blev på modet och svensk skolpolitik revolutionerades och tänktes vara grunden för en samhällsutveckling med socialistiska förtecken, stavat svensk socialdemokrati.
Demokratiska arbetsformer, demokratiska rättigheter för eleverna och ut med gammal träig auktoritetspedagogik. Allt så kolossalt rätt. Och ändå blev det fel.
Idag kämpar vi med en skola, där brist på tydlighet skapar svårigheter för både elever och lärare. Skolans dubbla uppdrag att förmedla kunskaper och internalisera sociala normer är hotat. Det har länge varit dags för omtänk.
Kvalitetsnormerade betyg
Försök har gjorts att reformera skolan, viktigast kanske den betygsreform som avskaffade de relativa betygen till förmån för kvalitetsnormerade betyg.
Det vill säga eleverna skulle inte längre bara jämföras med varandra och rangordnas, utan betygen skulle bli rättvisande i förhållande till en preciserad målnivå.
Från början var socialdemokraterna med på den reformen, men betygsmotståndarna inom partiet tycktes aldrig förstå innebörden, utan såg bara betygen som en stigmatisering av vissa elever.
Svaret på frågan om rättvisa betyg föreskrevs avskaffande av betygen. Idag är det få som tror på den idén. En av anledningarna till den socialdemokratiska valförlusten kan säkert sökas i oförmågan till omtänk på skolpolitikens område. Motståndet mot betyg från årskurs tre har väckt till liv den gamla skräcken för orättvisa betyg och stigmatisering.
Tvinga skolan att ge stöd
Men betygen är inte enkom till för att straffa eleven, utan för att tvinga skolan till att ta ansvar för elever som kommit efter i sin läsutveckling.
Och tvinga skolan att ge stöd till eleven innan han kommer ohjälpligt efter och på grund av bristande läsförmåga inte heller kan inhämta ämneskunskaper. Varför ska man vänta med betyg till dess det är för sent att rätta till problemen för eleven? Och för omgivningen?
Betygen kan vara obehagliga för en enskild, absolut rättvisa är en utopi, men betyg satta efter en kvalitativ skala med tydliga kravnivåer med hjälp av lärare, är förmodligen det som ändå kommer närmast utopins förverkligande.
För nog är det väl så att en professionell lärare förmår upptäcka om en elev bara snappat ytliga och lösryckta fragment på ett område (G) eller om eleven någorlunda väl förstår vad det handlar om (VG) eller rent av självständigt kan utveckla tankar och analysera begrepp och idéer (MVG).
Icke godkänt, (IG), den fjärde nivån innebär ett rop på hjälp och ett krav på skolan om stöd och hjälp i tid.
Kunskaper som ser till beskrivna kvaliteter är ett system att slå vakt om. Tidigare betyg skall ses som ett uttryck för en önskan om ett ökat intresse från politikernas sida för att skolan också måste se till de som är sämst ställda av olika skäl.
Samtidigt som de kan stimulera till ökade ansträngningar från elevens sida och markera att alla blir sedda.
Sahlins nytänkande
Ibrahim Baylan försökte på den socialdemokratiska kongressen få stöd för en ny linje och nu har Mona Sahlin signalerat för nytänk.
Jag tror att det har allt fog för sig. Björklund är en effektiv skolminister, men man får inte förledas tro att han "bara är en gammal major som vill ha disciplin".
Runt omkring honom finns kunnigt folk, som sett att krav och tydlighet idag är lika självklara ingredienser som auktoritetsupproret en gång var.
Även frihet och demokrati kräver ett visst mått av ordning. Pedagogiken är idag ställd med ett annat uppdrag än det som formulerades en gång av skolkommissionen 1948 och som, det utmärkta dokument det var, levt kvar så länge, att vi nästan blivit blinda för den nya tidens krav.