Skolbibliotekens stora betydelse
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det tycks mig nu att det fanns en optimism och framtidstro på alla dessa små skolor, en vilja att utvecklas. Även hos dem som visste att deras dagar var räknade. Somliga, som Hablingbo och Hogrän, levde redan då på nåder. Ändå avsatte man pengar ur skolans knappa budget för att skaffa hyllor och ordna trevlig möblering.
I kapprum, slöjden och källare
Egentligen fick vilka utrymmen som helst duga. I Halla använde vi två små bodar, en för skönlitteratur och en för faktaböcker. I Hablingbo fanns biblioteket i skåp i korridoren. I Hejde var det kapprummet som fick bli bibliotek. I Vänge låg biblioteksrummet i källaren. Vi delade det med slöjden, symaskiner i halva rummet och läsbord i den andra halvan.
Större skolor kunde ha lika mycket besvär att hitta plats för biblioteket. I Garda byggdes ny skola, med inritat skolbibliotek. När allt sen kom omkring visade det sig att skolan inte räckte. Det fick bli matsal i det tänkta, mycket vackra biblioteksrummet. Biblioteket satte jag upp i en lyckligtvis bred korridor. Så var det i den nyombyggda skolan i Fole också. En särskilt bred korridor kunde avdelas till bibliotek med datasystem och ansvariga elever.
Lärarnas engagemang
Nu tänker jag på lärarnas engagemang. På varenda en av dessa skolor fanns minst en lärare som tänkt till och drivit idén att få till ett skolbibliotek. Det fanns ingen tid avsatt för att sköta biblioteket. Det gjorde man bredvid sitt vanliga jobb och ofta med god hjälp av elever. Nån måste ju se till att boklån registreras och att återlämnade böcker sätts tillbaka på rätt hylla.
Att veta var varje bok finns, det är ju själva idén med bibliotek. Till skillnad från de boksamlingar varje lärare hade i sitt klassrum. Ingen visste egentligen vad som fanns var. För det har vi klassifikationssystem och låntagarregister och böter för icke återlämnade böcker.
1990-talet var det årtionde när datoriseringen nådde skolorna. Alla fick datorer, alla skulle lära sig att använda datorer. Folkbibliotekens datasystem är dyrt och komplicerat. För skolbibliotek fanns ett enklare, överkomligt i pris, med just de funktioner vi behövde. Man kunde leta efter böcker om rävar eller solförmörkelse eller fornborgar, och allt möjligt annat. Och man kunde registrera lån.
Jag ser på bilden av skolbiblioteket i Fardhem. Det var inrymt i gamla skolbyggnaden och det doftar av min barndoms skola. På väggen sitter de gamla skolplanscherna: Livet på bronsåldern; Gustav Vasa talar till dalkarlarna. Karl XII:s likfärd har jag själv tittat på under fyra år i folkskolan.
Bra för elever och lärare
Nog kan jag förstå de föräldrar som inte vill ge upp socknens skola. Där fanns en så nära kontakt mellan lärare och elever. Jag minns Kristina i Hejde som sa: "Om det händer nåt på den här skolan, då vet jag vem som har gjort det."
För att inte tala om skolgårdarna. Den vida utsikten över havet från skolgården på Fårö. Eller berget som reste sig alldeles bakom det vackra skolhuset i Östergarn. Sånt måste ha befordrat både fantasi och fysisk aktivitet.
Mer än hälften av dessa skolor är nerlagda idag. Inte tycker jag för den skull att det arbete vi gjorde var meningslöst. Det var bra för de elever och lärare som fanns där och då. "Teidn star still, de är mänsku som gar."