Skvallerpressens snedvridna kvinnosyn
Eva Bofrides rasande reaktion (16/6) på skvallerpressens rubriker om Barbro Lill-Babs Svensson är härlig att läsa! Jag håller med, från djupet av mitt hjärta, skriver Hanna Nyman.
Foto: Mats Andersson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kvinnor hängs ut på ett helt annat sätt än män. Kvinnor blir slampor, eller något åt det hållet, när de haft för många män. Män däremot som går "från famn till famn" framställs i skvallerpressen som "karlakarlar", oftast uttryckt med ett stråk av beundran för mannen ifråga.
På kvinnornas bekostnad
Män är också de som sätter rubrikerna, för att sälja lösnummer. Det sker på kvinnornas bekostnad, med allmänhetens goda minne (alternativt fördömande) - "har man gett sig in i leken får man leken tåla" och så vidare.
Vem man lever eller inte lever med, har ingen mer än man själv med att göra. Även där är jag beredd att hålla med Eva Bofride. Vi människor verkar dock ha ett näst intill omättligt behov av skvaller, information, mer eller mindre lösryckta fakta om kända personer och åt detta "behov" kan nog inte mycket göras. Även om jag inte är någon tillskyndare av varken skvallerpress eller alltför ivrigt partnerbyte. Däremot finns det uppenbarligen all anledning att granska tidningsrubriker med kritiska, feministiska glasögon.
Vi kommer aldrig tillrätta med samhällets ojämställda strukturer, om vi tillåter att rubriker som den som Eva Bofride tar upp, passera obemärkta förbi.
Vi måste fortsätta påpeka, basunera, protestera. Det är inte okej att kvinnor hängs ut som dåliga kvinnor, medan män i samma situation knappt nämns, och om de omnämns, blir det närmast i positiva ordalag.
Bofrides feministiska glasögon
Kvinnor som tar plats i media på sina egna villkor, som går sin egen väg, väcker avsky hos allmänheten. Män som gör detsamma väcker motvillig beundran.
Obalansen är total, och kvinnor föses om och om igen in i samma gamla fållor, där vi ska stå och skämmas för att vi inte vet vår plats, inte "kan behålla en karl" eller vad det nu kan vara som media anser att vi inte förmått.
Det minsta vi konsumenter kan begära av skvallerpressen, vars överlevnad beror på vår köplust, är att den spelar enligt regler som även vi kvinnor skriver under på. Dit är det uppenbarligen långt kvar och jag hoppas att du, Eva Bofride, behåller dina feministiska glasögon på näsroten.
I din ytterst berättigade kritik av skvallerpressens regelrätta misshandel av privatlivets helgd och cementering av könsroller har du många arga kvinnor bakom dig!