Skyddet blev kvar hemma i garaget

Gotland2009-08-03 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trycket på den svenska militära insatsen i Afganistan ökar nu snabbt. Enligt arméinspektören Berndt Grundevik har antalet incidenter och eldstrider fördubblats de senaste tre månaderna. Det ställer stora krav på den skyddsutrustning som truppen förfogar över. Fram till helt nyligen hade man endast tillgång till civila Toyota Landcruisers, som visserligen är ett utmärkt terrängfordon, men helt i avsaknad av nödvändigt splitterskydd.
Nu lovar arméinspektören att ytterligare ett antal stridsfordon 90 skall komma till Mazar-i-Sharif där den svenska Isafledda styrkan (FS17) är baserad. Den 13 januari beslutades att flyga ner tre (!) strf 90 men leveransen beräknades ta tre månader. Nu kommer således ytterligare fordon inom kort. Även påfyllning av trupp skall ske. Grundevik meddelade på en presskonferens nyligen även att man kunnat förstärka underrättelseinhämtningen vilket låter betryggande.
Hemma i garage i Sverige står ett mycket stort antal Personterrängbil 6 - även kallad "Galten ". Den rymmer 7 man och en del exemplar har extra skydd i form av aktivt pansar utöver stark beväpning. Hela 102 stycken köptes från Sydafrika och skulle kunna erbjuda ett avsevärt bättre skydd än vanliga terrängbilar vid patrulleringsuppdragen. Varför fick den stanna hemma ?
Talibanerna har mött starkt motstånd från amerikanerna och deras allierade i den södra regionen. Och söker nu i stället föra in sin logistik norrifrån, vilket innebär ökad risk och ett försämrat säkerhetsläge bland annat kring Balkh-området.
Den svenska kontingenten måste sägas haft tur hittills som ännu inte råkat ut för några personförluster. Men nu krävs det ett förbättrat skydd av soldaterna under patrullering. Inom kort blir det val i landet och man räknar med att talibanerna då kommer att intensifiera sina angrepp. Det måste anses märkligt att tillförseln av splitterskyddade fordon har släpat efter.
Att som en norrländsk ledarskribent beteckna detta som en "straffbar senfärdighet " är kanske att tala med för stora rubrikbokstäver. Men visst har han rätt när han ser det som en lika primär uppgift i fredsinsatsen att se till att förbättra personalens chanser att komma hem med liv och lem i behåll.



Läs mer om