Socialdemokratins väg tillbaka
Foto: Gunnar Lundmark / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tanken är den att vissa områden skall vara ideologiskt säkrade med innebörden att kapitalismen därigenom kan tyglas; skola vård, omsorg, polis och försvar skall inte vara underkastade de kapitalistiska grundvärderingarna om fri konkurrens och vinstmaximering.
Vad vilja socialdemokraterna?
I söndagens (28/7) DN gör Carin Jämtin, socialdemokratisk ledare i Stockholm ett vällovligt försök att klargöra socialdemokratins ideologiska positionering i frågor som rör välfärdsstatens grund. Frågan kan åter ställas: "Vad vilja socialdemokraterna?"
Att den kapitalistiska marknaden är effektivare än den socialistiska planhushållningen är sedan länge en självklarhet, liksom frågan om tillväxtens välsignelser. Om detta är sanningen är en fråga som söker sitt långsiktiga svar.
Välfärdsstaten har vuxit fram under socialdemokratiskt maktinnehav. Av tillväxten "vinsten" avsattes en del till ständigt ökade löner till det arbetande folket. Det var en ordning som fungerade särskilt väl i Sverige, kapitalägarnas girighet kunde bemästras.
Men till slut, när de s.k. Meidnerfonderna innebar en alltför stark ideologisk markering, inleddes det som skulle kunna kallas det borgerliga samhällets motoffensiv som lett till det borgerliga maktövertagandet. Följderna har blivit välfärdsstatens omorganisering med vinster för företag inom skola, vård och omsorg och allt har skett under socialdemokratisk reträtt.
Vi har ett val
Nu har Carin Jämtin satt ned foten och sagt nej till "skattepengar för välfärd" producerad av vinstdrivande företag. Vissa områden måste vara fredade, den svenska modellen bygger faktiskt på det, sen må Reinfeldt säga vad han vill och vara utrustad med ett socialt medkännande hjärta. Men här finns ändå den ideologiska skiljelinjen.
Vi har att välja mellan ett renodlat kapitalistiskt system (med sociala ambitioner) eller ett socialistiskt system (med inslag av kapitalism) med skattemedel reserverade för allas välfärd och säkerhet och med den långsiktiga innebörden: utjämnade välfärdsklyftor.
Men ideologi kan också innebära låsningar, när politiska partier renodlar sina ställningstaganden och med fundamentalistisk iver driver sina frågor. Det skapar inte den demokratiska frihet vi önskar. Detta är en knäckfråga.
Staten görs till skiljedomare
Innebär demokratisk frihet alltid frihet från statliga regleringar? Eller är det så att den åstundade demokratiska friheten endast är möjlig om staten genom en valprocedur görs till skiljedomare mellan arbete och kapital, det vill säga har ett avgörande inflytande på hur vårt gemensamma kapital skall fördelas?