Solidariteten med Geab?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
In kommer ett Stockholmsbaserat elbolag med lägre pris. Geab får stå där med lång näsa. Konsekvensen kan bli uppsägning av personal.
Protesterna har inte låtit vänta på sig. Hade kommunens ledning haft tentaklerna ute, så hade man känt efter hur människor tänker och tycker.
Folk undrar varför man nu låter formalia gå före omtanken om sitt eget företag och sysselsättningen? Jag tror mig bestämt ha hört, att kommunen har sysselsättning högt på agendan för att klara ekonomi och nå de mål för befolkningstillväxt, som satts upp.
Upphandlingsregler
Det lär finnas EU-bestämmelser om detta med upphandling, men jag har också förstått att det finns exempel ute i Europa bland medlemsländerna, där man sätter sig över detta, just för att visa solidaritet och omtanke om egen produktion.
Även här på Gotland borde man kunna finna lösningar för att komma ur knipan, när kommunens intressen står på spel. Kommunen biter sig här själv i svansen med en kortsiktig och fundamentalistisk syn.
Beskedet i tidningen om avhoppet från Geab kom dagen efter, att jag själv blivit uppringd av ett elbolag, som lockade med billig el. Det är ett evigt ringande om att byta elbolag. Svaret är alltid detsamma. I solidaritet med min ö och kommun, så är jag trogen Geab. Har dessutom demonstrativt tecknat ett femårigt avtal.
Och på den provocerande frågan från telefonförsäljaren, om jag därmed vill stå där med högre elkostnader än jag behöver, så är svaret entydigt: JA! Då brukar de lägga på luren.
Eldistribution är en basservice i likhet med post och telefon, som gemensamt byggts upp under långliga tider, som en del i en gemensam välfärd.
Lokal och nära service
Uppvuxen på landsbygden i Västergötland, ja då vet man, vad det betyder med lokal och nära service. Gamla hederliga Posten för postbefordran av olika slag är fortfarande en viktig del i en samhällsservice, också på Gotland.
Lantbrevbäraren betyder kontakt och någon sorts trygghet. Även om den tjänsten är olönsam i ett företagsekonomiskt perspektiv, så är den en del i en solidarisk syn på samhälle och medborgare. Att alla har rätt till god service. Då får man hålla fast vid vissa hederliga gamla principer, även om det kostar. När nya aktörer kommer in på arenan och plockar russinen ur kakan, då blir man lite lömsk.
Samma med Telia, där gamla ärevördiga Televerket med svett och möda byggt upp telefonservice under hundra år.
Dragit olönsamma ledningar till avlägsna byar och gårdar, precis som med elen, för dryga kostnader. Också här kommer nya aktörer in för att plocka russin och tjäna pengar.
Bussen på Fårö drogs in
Det finns anledning att fundera över denna utveckling i samhället, med avreglering och utförsäljning av statliga företag/verksamheter. Är det rätt att skingra gemensamt uppbyggda resurser?
Vi har på senare år också nödgats åse hur distriktsläkare och distriktssköterskor här på Gotland dras in eller centraliseras. Nyligen drogs bussen på Fårö in. Talande exempel på, att man inte ser alla dem, som bor där ute på landet i en god miljö, men som av olika skäl behöver nära och trygg service.
Till syvende och sist handlar Geab-frågan faktiskt om principer. Att vara rädd om de resurser, som gemensamt har byggts upp.