Spännande om S:t Nicolai ruin
Man blir glad när det görs kreativa satsningar på Gotland. Som nu S:t Nicolai kyrkoruin. Det visar att man tror på Gotland.
Foto: Söderlund Tommy
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta är ett gott exempel på hur Vision 2025 skall kunna förverkligas. Skall vi bli 65 000 innevånare på ön så krävs mycken kreativitet på många områden.
Det konkreta kreativa har inget stort utrymme i visionsplanen. Kanske skall planen "bara" ge vissa basförutsättningar för att uppmuntra kreativiteten. För kreativiteten finns på denna magiska ö. Det gäller att få den att kasta loss. Muddra bort grynnor och hinder så att kreativiteten kan få fylla sina segel.
Åretruntarena eller försiktigare
Uppfylld och upprymd. Jo, så känns det när man deltagit under en hel dags Nicalai-seminarium. Här fanns många idéer. Från de storslagna där Nicolai blir en åretruntarena och något alldeles extra, som sticker ut och attraherar omvärlden. Till de försiktigare, som att göra Nicolai till ett bättre och mer praktiskt rum för musiker och artister, men där charmen blir kvar.
Charmen i rummet, charmen med svalor som pilar in och ut under konserterna. Duvornas kutter som kan höras i de lågmälda konsertpartierna. Staffan Scheja framhöll så klokt: i förnämliga konserthallar spelar vi musikanter jämnt och ständigt.
Men på sommaren vill vi något annat. Då är Nicolai vår arena trots sina brister. Att spela här en vacker julikväll, det är något alldeles extra. En upplevelse inte bara för publiken, utan lika mycket för musikanterna. Nicolai är storslagen med sina höga valv och sina höga, smala gotiska fönster och utsmyckning. Dominikanernas mäktiga kyrka, som stod färdig omkring 1270. Idag märkt av de nästan 800 åren. Ganska så nött. Behöver skötas om med varsam hand.
I fantasin uppleva munkarna
Städas upp till att börja med. Varsamt plocka fram det vackra koret i öster, som idag ser ut som en skräphög, vilket känns ovärdigt i denna heliga del av kyrkorummet. Kanske få fram mer av den dominikanska karaktären så att man i fantasin kan uppleva munkarna som skrider fram i facklors sken i bön och med sång.
En tillgång är klosterträdgården därutanför som bidrar till helhetsintrycket. Och den outnyttjade öppna ytan mot norr borde kunna bli en intressant del av helheten. Här låg ju klostret en gång.
Men mycket slumrar fortfarande under jord. Därför krävs en ny omgång arkeologiska grävningar för att kasta ytterligare ljus över området, vilket kan förstärka totalupplevelsen. Ja, här slumrar förvisso en juvel. Låt vara att den visat en del av sin lyskraft genom åren med Friedrich Mehlers musikskådespel Petrus de Dacia. Petrus som var den förste riktigt kände priorn i klostret och som hade en intressant och lite kittlande brevväxling med Kristinas från Stommeln. Och så Schejas kammarmusikfestival under de senaste dryga 20 åren.
Prov på kreativ förmåga
Men nu tänker man putsa upp juvelen till en högre lyster. Arbetsgruppen skall precisera användning, funktion och byggnadshistoriska värden. Sedan får arkitekter sätta tänderna i detta och ge prov på sin kreativa förmåga. Spännande!
Heder åt dem som tagit detta initiativ och nu driver projektet med god fart. Ett 10-tal enskilda som satsat 10 000 kronor var i ett nybildat bolag, Kultudralen (fanns det inget enklare namn att ta till?).
Hoppfullt känns det att Jan Larsson och Allan Larsson finns med, som med framgång drivit utvecklingen av Vamlingbo Prästgård i utvecklingsbolaget Heligholm. De vet hur slipstenen skall dras.