Spelar den politiska debatten någon roll?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är en svår konst att få någon att ändra uppfattning och särskilt svårt är det om ens tankevärld är ideologiskt betingad och understödd av en subjektiv uppfattning om att jag har rätt, mitt tänkande är korrekt och de som tycker som jag håller med mig..
Snorkigt överlägset tonfall
I och för sig kan man ha rätt, i och för sig kan man ha kunskap, men sällan helt rätt, sällan tillräcklig kunskap. För att råda bot på det fordras därför tvärsäkerhet och retoriska knep, något som blivit särskilt utmärkande för politiker.
Det tycks som om det fanns en politisk retorisk skola som lärde ut konsten att vara politiker; dra dig inte för överdrifter, undvik att svara på direkta frågor, missförstå, gör dig lustig över motståndarens argument och så vidare.
Det som särskilt kommit att irritera mig är det knep, som innebär att man hårddrar vad motståndaren säger, gärna i ett litet snorkigt överlägset tonfall. Mästaren i detta är naturligtvis utrikesministern själv, herr Bildt, men den socialdemokratiske talesmannen i utrikespolitiska frågor, Urban Ahlin är på väg att bli hans like.
Det är synd. Jag tror inte att jag behöver exemplifiera den utvecklade "sjukdomen" mer, möjligen bara lägga till att Janne Josefsson i tron, att han medverkar till politisk debatt genom sina fräna påhopp, tvingat politikerna in i denna attityd.
Man är i dag väldigt långt från den ädla debattkonst som Sokrates utvecklade en gång i det gamla Grekland, demokratins vagga.
Genomskådar argumenten
Den så kallade "förlossnings-konst" som byggde på kunskapsuppbyggande utifrån, en förmåga att lyssna på den man diskuterar med och sedan genom egna frågor, som bygger på den egna uppfattningen och kunskapen, få den andre att närma sig den egna uppfattningen och samtidigt också fördjupa sin egen kunskap.
Denna av Platon till eftervärlden överförda insikt om hur argument utvecklas och prövas, kan fortfarande studeras i de dialoger som har Sokrates till huvudperson.
Men det är klart, att det är farligt med en person som genomskådar sin motståndares argument och brist på kunskaper. Sokrates dömdes som bekant till döden och tog själv giftet för att visa att han inte satte sig över lagarna. En sådan risk löper knappast en modern politiker.