Splittring hotar Östersjöns framtid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vår Östersjö blöder, det är vi alla överens om. Östersjön förenar också så många som elva nationer, med allt vad det innebär av transporter, möten, men också organiserad brottslighet och föroreningar. Många vinster kan göras, om vi drar åt samma håll. Dit är det dock långt att gå. Det blev uppenbart inte minst på seminariet.
Länder som Sverige och Finland kan unna sig "lyxen" att försöka minska föroreningen av Östersjön, medan man i delar av länder som Lettland och Vitryssland har fullt upp med att skaffa sig mat för dagen. Våra utgångspunkter i Östersjönationerna är vitt skilda.
Därför är förväntningarna på det svenska, moderatledda EU-ordförandeskapet under 2009 mycket höga. Med all rätt. Det är dags för handling, vilket flera i såväl panel som publik efterlyste under seminariet. Den nya Östersjöstrategin får inte bli ännu en pappersprodukt, men risken är överhängande.
Cecilia Malmström underströk flera gånger att någon ny finansiering inte är aktuell. De resurser som redan finns, ska effektiviseras och pengar ska på så sätt frigöras. De resurser som står till buds är hisnande stora, det rör sig om mer än hela Sveriges statsbudget, cirka 780 miljarder kronor.
Tanken är god och säkerligen kan viss finansiering skjutas till på så vis, men dessvärre är det nog inte tillräckligt. Om inte annat kommer det att bli ett pedagogiskt problem att förklara varför man ska "norpa" pengar från projekt i Lettland, för att satsa i ett nytt EU-projekt, som ytterst få hittills känner sig delaktiga i.
En annan aspekt, som också belystes, är att öronmärkt finansiering också skänker legitimitet åt ett projekt. En ny EU-strategi för Östersjön är livsnödvändig, men för att den ska få önskad effekt krävs mer krut än vad Cecilia Malmström verkar vara beredd att bränna.
Det är synd, för hon exemplifierar tydligt varför en EU-strategi för Östersjön är så viktig. Om en oljetanker förliser på Östersjön med enormt läckage som följd, kan skadorna minimeras om kustbevakning och annan assistans redan har ett etablerat samarbete och snabbt kan rycka ut.
En EU-strategi för Östersjön är så önskvärd och så nödvändig, men på SIDA-seminariet kändes det som att EU-ministern och hennes kamrater har mycket kvar att tala om innan något görs som verkligen gör skillnad för allas vår Östersjö.