Stort behov av fred på jorden
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det gick ett sus genom lokalen. Kanske drog någon på munnen. Men förslaget var allvarligt menat, förstås. Rotary har miljoner medlemmar över hela världen. Många inflytelserika personer, män som kvinnor, med resurser, kontakter och nätverk.
I Rotarys stadgar står att organisationen skall arbeta för internationell förståelse och fred. Och man skall kunna svara på frågan: Är det rättvist för alla parter? Men krig är aldrig rättvist. Vapenindustrin är inget rättvist. Förutom förstörelsen, drar den enorma resurser från självklara mänskliga behov, som bekämpning av sjukdomar och barns rätt till utbildning.
Vapenindustrin är mäktig
Initiativet är alltså utomordentligt viktigt så som det ser ut i vår värld. Initiativ till fred, liksom till demokrati, måste komma från folket, växa från grunden.
Människorna som alltid längtat efter fred, eftersom det är hos dem som kriget sätter sina djupaste spår. Politiska ledare kan ta initiativ till fred, men oftast efter påtryckningar från folkliga organisationer eller från enskilda medborgare.
Folkets makt och kraft är stark, det har historien visat. "Ingen armé kan stoppa en idé vars tid är inne", som författaren Viktor Hugo uttryckt det. Och nog är tiden alltid inne för att förverkliga idén och längtan efter fred.
Men vapenindustrin är mäktig. Stora ekonomiska intressen ser till att underhålla konflikter och krig, liksom försäljning av vapen. Visserligen har många länder förbud mot vapenexport till krigförande länder. Men vi vet att förbuden kringgås. Inte ens Sverige sköter sig, vilket känns plågsamt. Skälet till att vapenindustrin fortsätter att producera och sälja stavas nog Girighet. Detta kan bara en folklig opinion rubba.
Visby Rotaryklubb kan alltså ta ett viktigt initiativ nu. Rulla igång en snöboll som växer sig stor över världen.
Den Stora Fredsresan
Jag drar mig då till minnes ett fantastiskt exempel från mitten av 80-talet. En kvinna i Blekinge fick en idé om att starta en fredsresa över världen. Den idén kom rätt i tiden. Kärnvapenhotet låg tungt över världen. Förhandlingarna om provstoppsavtal var låsta. FN hade svårt att agera. In på scenen träder då denna Astrid Einarsson från Ronneby och lyckas dra igång det som blev Den Stora Fredsresan. Grupper av framför allt kvinnor reste runt till över 100 regeringschefer och presidenter för att ställa fem konkreta frågor om nedrustning och fred. De allra flesta svarade positivt på frågorna.
Dock kunde USA och England inte lova att upphöra med vapenexport eller att försvaret skulle stanna inom det egna territoriet, ens om alla andra FN-länder gjorde så. Vi ser ju hur det har gått. Ständiga felbeslut om vapeninsatser genom åren.
Det blev stor medial uppmärksamhet vart Fredsresan än drog fram. Till exempel när en grupp ledd från Gotland träffade Rajiv Gandhi i Indien och andra ledare i Sydasien. Fredsresan rapporterade sitt resultat och ledarnas löften till FN:s dåvarande generalsekreterare Javier Pérez de Cuellar.
Det blev ett provstoppsavtal
Faktum är att ett provstoppsavtal kom till stånd så småningom. Svårt att bevisa vad som var orsak och verkan. Kopplingen verkade ändå tydlig, en folklig kraft som pressat på.
Ständig folklig mobilisering krävs för att få fred på jorden. En kraft som oavbrutet måste göra sig påmind. Därför är en enskild persons initiativ viktigt och hoppfullt. Tiden för idén om freden är alltid inne.
Betänk Tage Danielssons kloka ord: Freden måste komma först min vän, gör den inte det, kommer inget efter den.