Styr tjänstemännens dagsform?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ja, du Eva det är inte bara en propp, utan många proppar inom byggnadslovsärenden. Det kan alla som ger sig i kast med att bygga hus eller utveckla en verksamhet som kräver ombygge eller nybygge vittna om. Det är först när man har en idé om att bygga eller genomföra ett projekt, som man möter myndigheter på ett väldigt konkret sätt och i samma veva gör upptäckten hur samma myndigheter i praktiken fungerar.
Annars tror man att det rullar på av sig självt och att det är självklart att de här myndigheterna gör sitt bästa för befolkningen. När du väl står där med mössan i hand, så tar det inte bara en månad eller år, utan mycket längre tid. Inte ens en detaljplan har du lämnat in utan ett vanligt byggärende.
Du får aldrig svar
Och som part i målet förstår du inte varför du aldrig får svar, ja inte ens ett protokoll från byggnadsnämnden kan vara framme innan nästa nämndsammanträde skall till.
Efter ett tag känns det hela Kafkalikt, som inget är verkligt även om tjänstemän ler, svarar på frågor och säger att de skall återkomma. Vissa dagar vet man inte om man skall skratta eller gråta. Andra dagar får man bara lust att gå ut och kapa den där buskridån som fastnat i huvudet på någon politiker eller tjänsteman.
Om Pigge Werkelin klumpar ihop hus på Björkhaga eller på Norderstrand, då verkar det helt i sin ordning. Vi skall vara tacksamma till och med att han vill göra något. Om någon på landsbygden vill bygga några hus på en rejäl bit mark, då kallas det "klumpa ihop" och blir nej. Förtätning gäller i vissa fall, inte i andra. Konflikten djur och människor har man ingen känsla för alls i stan.
En granne ville bygga ett fritidshus till sin dotter. Får nej, men får bygglov för två åretrunthus i stället. Det kostar 400 000 kronor mer att bygga det, på köpet får man ytterligare bygglov på en tomt man inte kommer att bruka.
Tjänstemännens egna värderingar
Finns det regler, frågar sig samma personer eller är det dagsformen på tjänstemannen som styr? Hur drar tjänstemän gränser för egna värderingar och tyckanden är den egentliga frågan?
I höstas fick byggnadsnämnden stora skälvan när det gäller vatten- och avlopp. I augusti tyckte tjänstemannen en sak, i november var det reningsverk som gällde och politiskt beslut i samma fråga togs först i april i år.
Går man runt bland grannar och frågar hur deras avloppsfrågor lösts, nya eller gamla, så finns ingen som helst likhet mellan något ärende, när det gäller avlopp. Självklart blir alla undrande och självklart pratas det om hur olika ärenden behandlas. Begär man underlag, så finns inga underlag. Det är påstående som när man försöker bemöta dem, plötsligt upphöjs till lag. Ibland tar sig tjänstemän mandat i frågor som de i praktiken inte har mandat för.
Idag har vi en ordförande i byggnadsnämnden, som åker ut på plats och förhör sig. Det är bra. Mycket bra. När förfrågan väl går in till kontoret är det många tyckare. Frågan är hur ordförande samkör eller hur byggnadsnämndens arbetsutskott samkör med sina tjänstemän.
Ibland får man besked att det är tjänstemännen som beslutar och att nämnden alltid tar tjänstemännens beslut. Varför har vi då en byggnadsnämnd? Finns ingen anledning kan man tycka. Det är bara att införa ett regelverk och sätta revision på det.
Det som stadsarkitektkontoret inte tar ansvar för i en ekonomisk bekymmersam tid, är hur investeringskapital halveras under en alltför lång handläggningstid.
Man handlägger utan att ta ställning till helheten i förfrågan. Själv börjar jag tro att varken politiker eller tjänstemän läser de inlagor man gör i bygglovsärende.
Det blir som när man går till doktorn. När det väl är dags för en kommunicering (vet folk vad det är) då händer det, som händer på en vårdcentral, en ny doktor kommer till, att man upprepar samma sak igen för den som råkar vara i tjänst och går hem otillfredsställd, utan något egentligt recept eller lösning på sin fråga. Särskilt pålästa är inte tjänstemän i ärenden, vågar jag påstå.
Proppen sitter i huvudet
Så står man där. Inte får åkermark tas i anspråk, inte får strandmark och kustområden tas i anspråk. Det mesta är allmänintresse och när man har en grusbacke bortanför strand- och åkermark, som tycks underbart läglig, då har byggnadsnämnden hittat någon ridå av träd, som de tror att man sparar för evigt.
I praktiken är ridån ett exempel på dålig bonde, men det begriper dom inte i stan. Bara att det heter stadsarkitektkontor i Gotlands kommun är i sig en propp. Den proppen sitter i huvudet.